Time Crisis 4

Även om det låter helt otroligt finns det faktiskt en spelgenre som, på ett sätt som påminner om B-skräckisar, vinner på att ha tafflig dialog, urusel handling och en visuell presentation som inte riktigt är i ropet. Spel som framkallar grymma känslor av skuld och skam. Men, det är lite det som är charmen, för utan alla dessa dassiga pusselbitar vore ljuspistolsspelsgenren ganska tråkig.

I mitt tycke finns det bara två ljuspistolsserier som är toppspelare i en helt egen liga när det kommer till just den där obekvämt pinsamma taffligheten. Dessa är House of the Dead och Time Crisis. Även om dessa två spelserier är ganska olika varandra när det kommer till själva spelupplägget, är de mycket underhållande och minst lika löjliga.

Senast vi fick sätta tänderna i ett Time Crisis-spel var för nästan fem år sedan då det tredje spelet i serien släpptes till Playstation 2. Även om mycket har hänt inom TV-spelsvärlden under dessa fem år, verkar det dock som om Time Crisis-serien har tvärnitat i utvecklingen. Spelserien är fast i 2003, oavsett vilken infallsvinkel man väljer att granska den ur. Visst kan man berömma Namco Bandai för att inte fixa det som inte är trasigt, men ärligt... När ska ljuspistolsspel bli en del av det där flashiga nästagenerationstänket?

I {Time Crisis 4} är det nämligen uppenbart att Namco Bandai valt att inte låta tidens nydanande påverka spelets utveckling. Visst har del fyra i spelserien fått en liten grafikuppiffning så att åtminstone det visuella ser någotsånär med i ropet ut, men i stort är Time Crisis 4 ett arkadspel för hemmabruk som inte fått den uppmärksamhet som det förtjänade av utvecklarna.

Precis som man kan ana på förhand är Time Crisis 4 ett spel med grymt pinsam handling, utan att liret för den sakens skull är dåligt. Du får hantera antingen latino-lovern Giorgio Bruno eller ungtuppen Evan Bernards handeldvapen i deras kamp mot det biologiska vapnet kallat Terror Bites. Att dessa hemska vapen, vars namn påminner om Halloween-godis, ser ut som loppor som haft svettig älskog med fästingar får hela situationen att bli ganska lustig. De två huvudpersonerna, som verkar härstamma från ett {Final Fantasy}-spel, är även de dumt designade och jag har skrattat rakt ut flera gånger för att de ser så komiska ut.

Time Crisis-serien har haft ett återkommande varumärke, vilket lyser igenom även i del fyra. De olika sektionerna som utgör banorna går nämligen på tid. Om du inte lyckas peppra fienden fulla med bly och avancera till nästa område innan tiden tar slut förlorar du liv. Det där med att peppra styggingar med bly fungerar ganska bra med den grällt orangea pistolen, Guncon 3. Nackdelen med pistolen är dock att den är nästintill värdelös för vänsterhänta som måste ha högra handens fingrar som avtryckarfingrar. Att du dessutom måste hänga urfula LED-sensorer på din TV för att skotten ens kan registreras gör inte saken bättre.

Guncon 3 är utformad specifikt för Time Crisis 4. Mycket speltid spenderas med att ligga och vänta på tillfällen att hoppa fram på för att avfyra en salva, vilket sker med ett tryck på en knapp som endast är till för just den funktionen. Anledningen att den inte kan användas på ett bra sätt av vänsterhänta beror på ett grepp på pistolens vänstra sida, där Namco Bandai har satt en styrspak, samt knappen för tittut-funktionen.

Som alla andra ljuspistolsspel som härstammar från arkadhallarna och dess pengaätande maskiner, är Time Crisis 4 ganska utmanande - oavsett svårighetsgrad. Fiendeansamlingarna och tidspressen gör sitt, såklart, men även de ovan nämnda LED-sensorerna bidrar också. Det känns som om dessa små fula fyrkanter inte fungerar till hundra procent, och oavsett hur noga jag tycker mig kalibrera blir det ändå överraskande felmarginaler.

Time Crisis 4 innehåller flera spellägen. I arkadläget får du äran att spela som Evan eller Bruno, med det roliga tar inte slut där. I det så kallade Complete mission-läget blir upplägget lite annorlunda, och man kan väl säga att Namco Bandai har gjort ett dåligt försök till att förnya genren. I Complete mission-läget spelar du helt plötsligt ur ett förstapersonsperspektiv med en helt ny karaktär, och använder pistolen både som handkontroll och pistol. Du kikar omkring med den ena styrspaken och knatar runt med den andra, samtidigt som du pangar fiender som ploppar upp på sporadiska platser kring banan. Visst bör utvecklarna berömmas för att de har försökt, men längre än så vill jag inte sträcka mig. Det måste ju vara spelbart också, vilket detta läge inte är.

Även om jag fullkomligt älskar ljuspistolsspel gör Time Crisis 4 mig lite besviken ändå. Jag hade hoppats på att Namco Bandai hade försökt att göra något nytt som inte resulterat i ett halvhjärtat förstapersonsläge. Kanske är det så att ljuspistolsspelen är en utdöende art, en genre som inte klarar Darwintänket när utvecklingen går framåt? Oavsett vilket så hoppas jag att nästagenerationskonceptet kommer att genomsyra denna genre i framtiden. Det behöver den verkligen.