Tornado

Egentligen är grundidén till Tornado inte speciellt dålig. Men en bra idé är aldrig bättre än att den kan totalt krossas under tyngden av ett uselt utförande. Tornado är en långtråkig, enerverande och feldesignad spelupplevelse jag inte kan rekommendera till någon.

Genom att snurra min stylus bygger jag upp en virvelvind. Sen är det bara att använda naturkraften till att snurra upp omgivningarna i en gigantisk tornado. Lite Katamari faktiskt, fast helt utan den mäktiga känslan av att växa. Det finns naturligtvis fler saker som skiljer spelen åt. Istället för Katamaris sanslöst mysiga design har Tornado asfula störiga djur som pratar sönder spelupplevelsen. Katamari har dessutom massor med humor och nära till vansinne. Tornado har stereotypa karaktärer och en ständigt närvarade stank av oinspirerat dussinspel.

Skärmstorleken sätter ofta käppar i hjulet. För grafiken är inte direkt dålig, men den lilla skärmen gör att omgivningarna blir svåra att överskåda. Frustrationen över att aldrig få se tillräckligt stor del av banan på skärmen är svår. Men den går inte att jämföra med vad jag skulle vilja kalla det sämsta speldesignvalet genom tiderna. Är ni redo? För nu blir det idioti.

Tänk dig ett spel där du får en uppgift du ska genomföra på en kort tidsperiod. Uppgiften baseras till stor del på trial and error. Första gången du testar den lyckas du sällan. Gången efter slipper du göra om dina första misstag. Du hamnar därför närmare lösningen varje gång. Ett inte allt för ovanligt spelupplägg. Du misslyckas. Du trycker "Retry". Du misslyckas igen. Du trycker "Retry" ännu en gång. Du försöker en tredje gång, klarar utmaningen och går vidare.

Fel. Det finns ingen "Retry"-knapp. Det finns ingen knapp för att få ett nytt försök. Här är vad som istället händer varenda gång du misslyckas med en utmaning. Först möts du av en bild på en stjärnhimmel. Sedan kommer det en resultatskärm som visar hur dåligt det har gått. Redan här har det gått lång tid om man är sugen på ett nytt försök. Dessutom vill man väl inte få sitt misslyckande upp i ansiktet i form av presentation av ens tillkortakommande. Men det blir värre.

För efter det får man en "Mission Failed" skärm. Och några dryga kommentarer från de störiga djuren. Och efter att man fått reda på att uppdraget misslyckats får man reda på att spelet är slut i en "Game Over" skärm. Ungefär här har det rastlösa pickandet med stylusen på skärmen övergått till ett hatiskt hackande.

Efter Game Over-skärmen slängs jag ut till presentationen av en rad företagsloggor som haft sina fingrar med i spelet. Logotyperna upplevs vid det här laget som oändligt många. Efter logotyperna får jag återigen se spelets namn. Som om jag lyckats förtränga vilken kassett som sitter i min DS. Efter titeln måste jag välja "Storymode" igen, välja "load saved game" och sedan återigen lyssna på de töntiga djurens presentation av det aktuella uppdraget. Och så till slut kan jag efter att ha snurrat igång min tornado börja spela igen.

Internetkidsen har ett bra uttryck för det här. Och trots att den yngre medelåldern närmar mig med ljusets hastighet drar jag mig inte för att ta det i min mun. Epic Fail. Jag hittar inga andra ord. Katastrofen upprepar sig med några minuters mellanrum. Det är så otroligt korkat att jag får huvudvärk, mjäll och existentiell ångest varje gång.

Naturligtvis är en sådan miss helt avgörande för underhållningsvärdet. Men även utan denna legendariska dunderblunder finns det inte speciellt mycket att hämta. En skurk av något slag har snott det mesta från jorden och med hjälp av vindens kraft ska spelaren stjäla tillbaka grejerna. Berättelsens hjältar är blekt designade djur som talar {Animal Crossing}-jibberisch. Byggnader, utsmyckningar, fordon och människor ska sugas upp från marken och in i virvelvinden. Samtidigt som man styr tornadons framfart gäller det att hålla liv i den genom att snurra frenetiskt. Det funkar ganska ok, men det är ingenting att skriva hem om.