Tropic Thunder

Ben Stiller största bedrift när det gäller Tropic Thunder är tveklöst att han lyckats övertala alla sina Hollywood-polare att göra varsin roll. Kanske behövde han inte ens någon övertalningsförmåga utan det räckte med att han viftade med manuset för att alla stjärnornas våta pojkdrömmar skulle torna upp borta i djungelhorisonten. För att leka krig vill ju faktiskt alla.

Och det börjar just som en lek för alla bortskämda skådisarna som forslats till Vietnam för att spela in historiens dyraste krigsfilm. Det är agenter hit och divalater dit. Inte konstigt att filmens regissör till slut tröttnade och tillsammans med en gammal påstådd krigsveteran bestämde sig för att skapa lite riktigt action och method acting. Grejen är alltså att regissören bestämmer sig för att skrämma sina skådisar på riktigt genom att fejka ett riktigt krigscenario. Vad han och skådisarna inte vet är att ett av världens mest brutala narkotikasyndikat huserar på samma område och de låtsas minsann inte utan tar det hela väldigt allvarligt när dumma skådisar dyker upp på deras revir och tror att det är filminspelning.

Vi snackar klassisk förväxlingskomedi alltså; Ben Stiller blir korsförhörd men tror att det hela är ett skämt och triggar sin förhörsledare till att spela över ytterligare. Annars är förstås tanken att karaktärerna är tänkta att roa tittaren så att det räcker och blir över. Vi har Robert Downey som spelar en soldat som ändrat hudfärg för att gå in i sin roll. Vi har Jack Black som spelar lönnfet pajas. Ben Stiller själv som blir en parodi på Kapten Kurtz. Brandon T Jackson som den skränige färgade pratkvarnen som säger sig älska kvinnor fast han egentligen är gay. Det leks alltså friskt med stereotyper. Tyvärr leks det utan att egentligen komma fram till något. Och det hade i och för sig inte varit några problem så länge det bara hade varit kul. Men är det egentligen det?

Robert Downey Jr är så klart sänd av någon filmgud från ovan och det finns roliga sekvenser. Dessutom finns det gott om parodiska referenser till andra filmer och skådisar; en hyllning till genren och Hollywood om man så vill. Men felbeslutet är allt för många, varför ska till exempel en begåvning som Jack Black slösas bort i fånig bilringsroll? Och hade man inte kunnat göra något bättre av den där vietnamesiska gängledarungen? Det blir lite för mycket obetänksam matinéfars och därmed slöseri med såväl pengar som talang. Nja, hypen var större än vad filmen mäktade med att vara i slutändan.

Utgåvan däremot, den är grejer det. Jag har 2-disc director´s cut med alternativt slut, förlängda och borttagna scener och allt annat man kan tänka sig. Plus för den snygga utgåvan med silvrigt reliefemblem på. Bilden är fin och djungelns gröna toner gör sig riktigt bra på stor skärm. Ljudet låter som sig bör i en film med mycket action och tung bas i explosionerna. Nice work!