UFO - Aftermath

I landet för länge sedan fanns ett spel som hette X-COM: UFO defence. Här skulle man rädda jorden från en anstormning av allehanda rymdfulingar som ville kasta ut oss från vår egna, grönblå glob. På den tiden så var turn-baserade spel ett måste. Varken datorerna eller utvecklarna klarade av att i realtid göra alla de beräkningar som måste till för att vi spelare ska få njuta av härlig realtidsaction. När det nu dimper ner ett turn-baserat spel på redaktionen anno 2003 så känns det väl ungefär lika modernt som Rubriks kub eller Raketost.

I UFO: Aftermath så startar man med en liten grupp soldater som måste tränas och utrustas för att kunna spöa utomjordingar. Spelet innehåller stora rollspelsmoment, där de olika karaktärerna får erfarenhetspoäng som gör att de blir bättre och lättare kan ta sig an svårare motstånd. Spelets huvudmeny är en 3d-bild av jorden som du kan snurra på och zooma in i. Här visas även de ställen där det krävs insatser av ditt team och var någonstans man kan placera anläggningar. När du valt en plats att bekämpa fienden på tas man ner i spelets andra läge. Nu är det turn-baserad ET-bashing som gäller för hela slanten. Man väljer vad karaktärerna ska göra och lutar sig sedan tillbaka för att se vad som händer. Man kan givetvis när som helst avbryta händelseförloppet och ändra sina planer. Spelets banor är slumpvis renderade, allt för att locka till återspel. Grafiken är relativt enkel, men lyckas ändå förmedla stämningen av förfall och ödslighet i de avbefolkade miljöer man agerar i.

Det är på blandningen av strategi- och rollspelselement som håller UFO: Aftermath från att sjunka ner i nostalgiträskets djupaste abyss. Med jämna mellanrum får man tillgång till nya rekryter som ska tränas och utrustas. Trots träning och massor med knallpulver så är de ju från början ungefär lika farliga som kattungar. Det är med erfarenhet som dina soldater börjar kunna göra riktig skada. Det här gör att man ställs inför en hel del valmöjligheter när man ska ut på uppdrag. Vill man blanda upp sitt elitteam med några gröngölingar så att de lär sig av de mer ärrade kollegorna eller ska alla kunna dra sitt eget lass.

I X-COM så var det endast utomjordingarna man hade att oroa sig för. I uppföljaren så finns även ett nytt hot i den biomassa som börjar sprida sig likt en mögelsvamp över jorden. Denna biomassa förstör och dödar allt i sin väg och du har förlorat spelet om den lyckas täcka hela planeten. För att hindra att detta sker så måste man bygga anläggningar som hindrar biomassan att utvecklas. För att ni ska få lite perspektiv så måste jag erkänna att jag har svårt att hitta tålamodet för spel som är just turn-baserade. Det är endast Civilization som jag tagit till mitt hjärta. Sådana här spel känns lite som en föråldrad kvarleva från en sedan länge svunnen tid. När X-COM regerade var det en annan tid och uppföljaren borde ha följt med i tiden istället för att bita sig fast i en teknik som inte känns intressant idag.