Ultimate Ghosts 'n Goblins

Capcom har tröttnat på att göra billiga konverteringar av gamla spel till portabla format. Istället sysslar de numera med påkostade nyversioner av gamla spel till portabla format, något vi tycker mycket bättre om. Efter att ha njutit av Mega Man: Maverick Hunter X (en nyversion av Mega Man X från 1994) och Mega Man: Powered Up (ditto av Mega Man från 1987) är det nu dags att stifta ny bekantskap med Sir Arthur, den noble riddaren.

Arthur var en av många hjältar som lyckades framstå som en personlighet, utan filmsekvenser och inspelade röster, trots att han var trettio pixlar hög i en handfull färger. Främst berodde det på det faktum att han sprang omkring i ett par hjärtprydda boxerkallingar så fort han tappade rustningen (vilket hände ofta, för Ghosts 'n Goblins var svårt). Sedan dess har han varit med dels i Capcom-crossovers som Marvel vs Capcom och Namco vs Capcom, men också som andlig föregångare till likaledes hjärtboxerprydde Maximo. Men nu får han äntligen stå som huvudperson igen, och han är tuffare än någonsin.

Liksom sina föregångare är Ultimate Ghosts 'n Goblins ett plattformsspel med ett lagom mysigt skräcktema. Visst, det handlar om demoner och skelett men de är allihop ganska gulliga på ett lite ondskefullt sätt. Överallt finns mängder av fiender att spöa upp och få spö av. Dessutom är banorna numera ordentligt expanderade åt alla håll och det finns olika sätt att ta sig vidare. Till exempel kan Arthur numera klättra uppför avsatser och greppa tag i kanter om han precis missar ett hopp, en grundläggande kunskap för varje modern plattformshjälte. Det går också att rusa fram i högsta fart (trots den tunga metallrustningen han envisas med att ha på sig) för att undkomma hot eller helt enkelt klara banorna på rekordtid - räkna med att spelet kommer att ha någon sorts time trial.

Utöver det behärskar han både ett flertal vapen (där kastlansen fortfarande är standard), olika sköldar att försvara sig (och sina boxers) med, och slutligen en uppsättning kraftfull magi. Allt från piskor och svärd till heligt vatten och ett armborst. Det känns nästan lite som Castlevania med alla dessa vapen att välja på, men i rättvisans namn måste jag påpeka att de ursprungliga spelen i bägge serierna släpptes ungefär samtidigt. På det hela taget känns Arthur som en medeltida Rambo, beväpnad till tänderna och mycket arg. Vissa uppgifter kräver också att Arthur dyker ner i en magisk gryta och förvandlas till olika, mer eller mindre patetiska, djur som kan hoppa mycket högre eller har andra egenskaper, vilket förstås gör att jämförelsen med Rambo haltar en aning.

Grafiskt sett är Ultimate Ghosts 'n Goblins mycket tjusigt. Capcom använder liknande tekniker som i Mega Man-spelen där polygoner används för att bygga upp läckra tvådimensionella omgivningar. Det riktigt dryper av stämning om kyrkogårdar, mörka grottor och andra platser som Arthur besöker. Lika läckra är nytolkningarna av klassiska fiender som minotauren och den vita cyklopen. På samma sätt är musiken en blandning av gamla toner och nya stycken, allt med samma härliga mysrysiga stämning.

Vi ska inte sticka under stol med att spelet är ett gammaldags plattformsspel i nya kläder, och därmed har det också den brutala svårighetsgrad som kännetecknar dessa. Men tack och lov (för vårt mentala välbefinnande och våra PSP:ars hållbarhet) slipper man nu börja om från början varje gång man dör. Nej, tillbaka på samma plats och försök igen. Det enda vi frågar oss är hur länge spelet räcker med den hjälpfunktionen, men med fem stora omgivningar med flertalet banor vardera borde det inte vara något problem. Av allt vi sett hittills blir Ultimate Ghosts 'n Goblins lika bra som Mega Mans två återkomster. Nu väntar vi bara på ett releasedatum; än så länge är det bara ett ytterst vagt "våren-sommaren 2006" som gäller.