Unstoppable

Filmen:
Det är någonting med regissören Tony Scott och tåg. Först var det Pelham och nu Unstoppable. Med tanke på hur han behandlar tågen är det ju dock tveksamt om han verkligen gillar transportmedlet. Det är någonting med Tony Scott och Denzel Washington också. Får man den ena så får man i regel den andra. Som en mindre spektakulär variant på radarparet Burton och Depp.

Här spelar Denzel tågveteranen Frank som har fullt upp med att underhålla kontakten med sina Hooters-förvärvsarbetande döttrar och sätta den nyexaminerade arbetskollegan Will (Chris Pine) på plats. Will i sin tur har problem på hemmafronten, ett svartsjukegräl har lett till att han har besöksförbud från sin flickvän och dotter. Två män från olika generationer med familjeproblem alltså som nu ska kanaliseras i ett tågdrama. Hjältar ska skapas, familjen ska stärkas och tågkrisen ska verka som ren terapi. För så lätt är det ju att lösa familjeproblem, allt som behövs är se motparten i fara. Sedan är saken biff. I alla fall i Tony Scotts något hjärndöda universum.

Hur som helst så börjar spektaklet med att ett tåg med giftigt avfall börjar skena efter lite klantande och den mänskliga faktorn. Tåget är på väg in i centrala Pennsylvania och en annalkande katastrof är ett faktum. Personalen, chefer och mellanchefer jobbar febrilt för att komma på en lösning. Kostsamma lösningar ställa mot ekonomiska övervägningar, ska man till exempel låta tåget spåra ut och ta kostnaden av ett förstört tåg? Våra två hjältar bryr sig såklart inte om sådant, de vill bara rädda liv och sätter fart i sitt egna tåg mot det skenande tåget för att kunna stoppa det.

Unstoppable är verkligen inte någon vidare film. Även om skådespelet är stabilt, Scotts patenterade kamerafilter är på plats och att upplägget inbjuder till spänning blir det mest fånigt när bilderna på Washington/Pine varvas med inklipp på deras jublande familjemedlemmar. Sentimentalt och lättköpt. Unstoppable försöker även vara en film om den enskilda individen i ett stort företag och hur man kan hamna i kläm för effektiviseringar och arbetsrationalisering, och kanske är det som det den fungerar bäst. För som actionfilm med thrillerspänning och dramaklyschor är den rent ut sagt medioker.

Bilden:
Bilden kommer med bra konstrast, saturerade färger och detaljer i de fina närbilderna. Bilden är möjligen lite för grynig för min smak men jag tippar på att det är en estetisk finess när man vill skildra arbetarklassens vemödor på fältet. Eller nåt.

Ljudet:
Ett tåg som pumpar fram längst en räls är ju en våt dröm när det gäller ljudpåläggning. Och visst, basen mullrar en hel del och alla rälsljud och spårbyten sitter ofta som en smäck. Dialogen hörs också väldigt tydligt och bra. Surroundkanalerna kommer dock lite till korta jämfört med många andra actiondängare. Riktigt bra ljud, men inget jätteexceptionellt.

Extramaterialet:
Extramaterialet bjuder på ett standardiserat kommentarspår av Tony Scott där han pratar om drivkrafter och tillvägagångssätt i filmen. Mest utmärker sig mindokumentären "Hanging Off the Train: Stunt Work" där vi får följa arbetet bakom hur stuntscenerna spelats in och den kreativitet som legat bakom det. Lite annat smått och gott förekommer också och det är helt klart en solid utgåva var det gäller extramaterialet.