Viewtiful Joe 2

Nu för tiden har vi vant oss vid lyxig spelteknologi som erbjuder fotorealistiska karaktärer, miljöer som sprudlar av snyggt liv och upplevelser som tävlar om att överträffa varandra med pompa och ståt. Någonstans har vi blivit bortskämda av detta, och till viss del glömt hur det var förr. När koncepten var simplare, spelen enklare och upplevelserna lite mer rena på detaler. Så det var lite av en shock när Viewtiful Joe landade förra året på våra maskiner. En i grund och botten renodlad arkadupplevelse remixad med delvis ny teknik, och massor av ny och intressant spelmekanik. Capcom klev in och ryckte upp genren och blandade såväl nytt som gammalt i en härlig men ibland lite spretigt spel. Uppdraget var enkelt, Joe var tvungen att rädda sin kidnappade flickvän Sylvia från ett gäng filmskurkar.

I hans väg stod horder av generiska fiender som bara väntade på att på att bli förvandlade till damm av den nyblivne hjälten. Det första spelet fick utstå en hel del kritik på grund av sin överdrivna svårighetsgrad, banor somaldrig tog slut (och som dessutom saknade sparplatser). Uppdelningen av banorna, längden på dem och balansen är denna gången betydligt bättre. Det märks snabbt att Capcom återanvänt stora delar av det första spelet, den enda egentliga nyheten är att man nu också kan spela som Joes orädda flickvän. I och med Sylvia introduceras en del välbehövliga distansattacker då hon bär på en högeffektiv laserpistol. Självklart har hon även med sig sin alldeles egna VFX-kraft också, vid namn Replay. En funktion som spelar in och spelar upp tre stycken Silvia som förvandlar sina fiender till slarvsylta. Det är också fullt möjligt att byta mellan de två figurerna under spelets gång, de behövs vid olika tillfällen och är givetvis bra på olika saker. Historien denna gång är inte speciellt utvecklad. Hjälteförebilden Captain Blue har blivit förvandlad till en Oscar-statyett, och för att förhindra mörkrets makter från att lägga vantarna på Blue gäller det att färdas genom film efter film för att grusa dessa planer.

Viewtiful Joe 2 handlar precis som det första spelet om retrodoftande arkadunderhållning. Det grundläggande upplägget från kultspel som Final Fight och Double Dragon blandas friskt med en visuell stil sprängfylld med originalitet och ett varierande specialattacksystem. Förutom vilt stjärtstraffande vansinnesmoves handlar Viewtiful Joe-spelen om att använda rätt VFX-kraft på rätt plats för att få omgivningen att reagera. Det kan handla om att sätta fart på ett vulkanutbrott, ett gigantiskt hamsterhjul eller aktivera ett gäng svävande plattformar. Pusslen är smart inbakade i banorna och känns i stort sett alltid logiska och underhållande, även om de ibland förstör lite av flytet i själva slagsmålen. Nytt nu är att vissa pussel endast kan lösas av en viss karaktär. All design man upplevde i det första spelet är bibehållen. Fiendeutbudet är till största delen intakt med olika varianter på de galna robotarna och deras gelikar och allehanda tillbehör. Samtidigt är spelets bossar lika smart som underhållande designade och bidrar till underhållande strider och förstärker spelseriens retrorötter.

Det största minuset i Viewtiful Joe 2 är tveklöst avsaknaden av tvåspelar-stöd. Jag kan inte förstå varför Capcom inte stoppat in möjligheten att sparka sig fram genom banorna tillsammans med en kompis, framförallt när det nu faktiskt finns två stycken spelbara karaktärer. Detta tillsammans med det faktum att Viewtiful Joe 2 är för likt sin föregångare drar ned betyget ett snäpp.Tiofaldiga überrundsparkar i ultrarapid, brinnande rallarsvingar ochelektriska vansinnesvolter. Viewtiful Joe 2 är ett originellt och härligt överdrivet spel som egentligen inte liknar någonting annat. Bisarr humor,charm och skojfrisk grafik tillhör spelets meriter - spelmässiga nyheter och maffigt tvåspelarläge gör det tyvärr inte. Frågan är vad som finns i planerna inför en eventuell uppföljare. Ännu ett spel stöpt i samma form skulle inte kännas speciellt hett. Men innan dess finns det ju två formidabla spel att underhålla sig med under många timmar.