Virtua Fighter 4 Evolution

Med högre tempo och mer tillgänglig kontroll blev det en smärre succé, inte minst eftersom det släpptes utanför Segas egna missförstådda konsoler. Det hade bara en stor brist - den lågupplösta grafiken gjorde spelet betydligt kantigare än arkadversionen och samtida spel som Dead or Alive 3 eller Tekken 4. Därför satte man sig ner för att åtgärda missarna och samtidigt bjuda på en massa nyheter. Som titeln antyder handlar det inte om ett nytt spel, utan en utveckling av föregångaren.

Och det är inte lite som AM2 har lagt till. Två helt nya karaktärer, vilket i 3D-fightingspelsammanhang är väl godkänt. Både den elake och likbleke judolönnmördaren Goh Hinogami och prettyboy-kickboxaren Brad Burns känns balanserade och lika djupa som det gamla gänget. Alla har justerats en aning, attacker har tillkommit, ändrats eller tagits bort. Det ligger i seriens natur att man helt enkelt inte kan lära sig alla figurer, så tyvärr kan jag inte uttala mig om precis vad som har ändrats, men nog ser man nya attacker och kast lite här och där.

I det förra spelet fanns Kumite, ett intressant läge där man fick slåss mot en oändlig ström av virtuella arkadspelare av stigande svårighetsgrad. Tyvärr var det ganska dåligt upplagt och det var svårt att veta vad som gav extrapoäng. Att samla på sig bonusföremål och gå upp i rang blev mest frustrerande. Här är Quest-läget indelat i olika arkadhallar med bestämda mål att uppnå och turneringar att vara med i. Vill du stanna kvar och mobba småbarnen i början av spelet går det alltså bra. Du kan fortfarande vinna prylar slumpvis, men vill du ha något speciellt går det också att köpa i affär. Dessutom dyker priser upp då och då i spel mot datorn eller en annan spelare vilket alltid uppskattas. Gratis är gott.

Förut sparades varje figur separat på minneskortet, vilket innebar att flera spelare tvingades byta kort eller flytta filer allt eftersom man bytte av varandra framför tv:n. Nu finns alla figurer i samma fil, men det innebär att man inte kan göra mer än två varianter av varje, med två uppsättningar kläder var. Är ni tre som vill spela Jacky? Då får ni samsas (eller också kan nån av er låta bli den skitstöveln och testa en mindre irriterande figur). Visserligen kan båda spelarna komma åt vilken variant som helst, men att ta med sig sin silverhåriga Aoi för att möta proffsens värsting-Akiras i svartvitt är ett minne blott. Visst var sparsystemet trasigt i det förra spelet, men det här blev inte mycket bättre.

Vad som däremot har blivit mycket bättre är grafiken. Även om det är samma modeller och samma bakgrunder, om än omgjorda med ny och bättre ljussättning, gör den högre upplösningen att det ser betydligt tjusigare ut. Det kan fortfarande inte mäta sig med Soul Calibur 2 eller framför allt Dead or Alive 3, men i stridens hetta är det inget du märker, jag lovar. Animationen är lika perfekt som vanligt och tempot är konstant högt.

Inte bara Quest-läget har blivit mer användarvänligt. I träningsläget får du exklusiva lektioner för just din favoritfigur som lär dig användbara kombinationer och taktiker. Vi får inte längre "föda upp" en egen AI, men jag undrar hur många som använde den funktionen ändå. Överlag känns spelet mer komplett och färdigt, även om jag saknar det lyxiga vattentemat i föregångarens menyer. Och så undrar jag stilla - varför tog AM2 bort Vanessas tajta standardkläder? Har inte spelvärlden vuxit upp tillräckligt för att vi ska slippa censurera en lättklädd tjej?

Man skulle kunna säga att Evolution är bättre för ensamspel eller spelkvällar där alla samlas för att spela tillsammans, medan fyran funkar bäst för dem som vill åka land och rike runt för att möta nytt motstånd. Därför är det ganska givet att Evolution har en bredare målgrupp - även om man fortfarande behöver någon timmes träning för att komma igång med varje figur. Goh och Brad för spelet ännu mer varierat och mer prylar innebär ännu mer extrema modekreationer. Gillar du 3D-fightingspel med mycket djup i allmänhet, eller Virtua Fighter i synnerhet, kommer du att gilla Evolution.