Wario Ware: Snapped

Att recensera spel som bara kostar en femtiolapp är ganska klurigt. Nya Wario Ware: Snapped kostar lika lite som ett snabbmatsmål, två trisslotter eller en dålig svensk punkskiva. Vad kan man då vänta sig för pengarna? En timmes förströelse för att få tiden att gå på en trist bussresa? Eller kanske betydligt mer än så? Att kräva lika mycket innehåll som i ett spel köpt i en fysisk spelaffär för det tiodubbla är naturligtvis inte rimligt. Ändå är det lätt att man drar paralleller till fullprisspel. Speciellt när man spelar en ny del av en gammal trevlig spelserie.

Wario Ware: Snapped är att av de fem spel som finns tillgängliga när Nintendos nya DSi släpps på den europeiska marknaden. Vi har spelat Wario Ware med flera helt olika kontrollmetoder genom årens lopp, men aldrig tidigare har det spelats med kamera. Nya Wario Ware filmar dig medan du spelar och minispelens löser man genom att röra sig rätt. Naturligtvis är det viktigt för Nintendo att redan från början visa oss konsumenter att de nya kamerorna i DSi kan integreras i spel på ett roligt sätt. Dessvärre medför kontrollen lite problem.

De nya minispelen handlar aldrig om skicklighet eller snabbhet. När man väl räknat ut vad som ska göras så är det omöjligt att misslyckas med det en andra gång. Förutsatt att kameran är med på noterna. Det är den dessvärre inte alltid. Dessutom finns det nästan inget omspelningsvärde och spelet kategoriseras lättast under etiketten "spel som du bara spelar när du vill visa upp din nya maskin för dina vänner". Kanske är det att kameran är ett för trubbigt instrument att spela snabba minispel med. Kanske är det spelen i sig som inte är lika bra som vanligt. Oavsett vad det beror på så är den ledsamma slutsatsen densamma: det blir aldrig lika roligt som i tidigare spel i Wario Ware-serien.

Späcksäcken Wario bjuder denna gång på fyra olika minispelsamlingar. Tre för singelspelaren och en att spela tillsammans med en vän. Efter varje omgång minispel får man se bilder på sig själv tagna när man spelar. Det är faktiskt riktigt roligt. Så roligt att själva spelen faktiskt får spela andrafiol. Minispelen blir snabbt en transportsträcka till att få se sig själv på bild i olika sammanhang. Det upplägget är väldigt långt ifrån de Wario Ware-spel vi lärt oss älska.

Ni som spelat Wario Ware till Wii minns säkert att man skulle positionera sig på olika sätt inför varje minispel. Wii-fjärren skulle hållas på olika sätt för att fungera med nästkommande minispel. Precis så är det i Wario Ware: Snapped. Inför varje spel ska huvudet och ibland händerna hållas i rätt position innan spelet börjar. Denna korta inledningsfas förstör det som tidigare varit spelseriens signum: tempot. Jag vill ha ett jämnt flyt när jag spelar Wario Ware. Det ska vara en aldrig sinande ström av galna minispel. Flytet avbryts och tempot saktas ned om jag får en liten paus mellan varje spel.

Wario Ware: Snapped håller i tjugo minuter. Under den korta stunden blir man visserligen road, men ändå väldigt besviken. Kameran känner inte alltid igen ens rörelser. Det krävs att man sitter i ett väl upplyst rum med sin DSi framför sig på ett bord. Att spela på bussar och tåg blir därför omöjligt. Tråkigt nog blir spelet det första i Wario Ware-serien som jag inte alls kan rekommendera . Och även om det bara kostar en ynka femtiolapp så får man inte valuta för sina pengar.