WRC 3

WRC och Colin McRae är lite som FIFA Football mot Pro Evolution Soccer. FIFA och WRC innehåller massor och åter massor av läckra licenser medan Pro Evo och Colin bara äger några, trots detta är dock de sistnämnda spelen betydligt bättre upplagor inom respektive genre än deras licenstokiga konkurrenter. Detta har dock ingen betydelse vad gällande försäljningssiffror då namntörstiga spelköpare kastar sig efter allt som ser ut som på TV.

Evolution Studios har provat lite ett av varje i den nu tre spel starka WRC-serien. Det första spelet var långsamt och väldigt enkelt med korta och lätta sträckor. Det var väldigt svårt att verkligen misslyckas och om man av någon outgrundlig anledning skickade bilen ned i en djup ravin spelade det ingen roll eftersom spelet saknade skademotor. WRC2 var en klar förbättring i jämförelse med originalet och innehåll massor av radikala förändringar. Bilarna var mindre, sträckorna betydligt mer utmanande och vansinnigt långa och själva körningen höll ett smått hutlöst tempo. Jag var en av dem som beskrev hastigheten, de långa sträckorna och den tunga och kompomisslösa fysiken i WRC 2 som något väldigt realistiskt medan andra bara avfärdade dess svårighetsgrad med gnäll och fladdrig styrning. Det är därför förvånande att se hur WRC 3 varken är mindre fladdrigt eller mer realistiskt... snarare tvärtom, på båda punkter, och återigen ett helt annat spel än sin föregångare.

Den första och största förändringen som skett är att utvecklarna återigen skrivit om spelets fysikmotor. Bilen är i sitt grundvärde inte lika tung längre men känslan av tyngd simuleras nu primärt av det faktum att bilen liksom klistrats fast vid den yta den befinner sig på. Lite grann som raka motsatsen till mjölkartongsfysiken i V-Rally-spelen. Man kan störta fram över en turkisk grusväg i 200km/h, svänga tvärt åt höger, kasta bilen över till sidan av diket och trots att man i verkligheten utan tvekan hade voltat över på taket, bara fortsätta rakt fram med alla fyra hjulen klistrade mot underlaget.

Den höga hastigheten i WRC 2 är något annat som utvecklarna valt att förändra. WRC 3 går knappt hälften så fort som sin föregångare, något som känns som en klar försämring eftersom rally i spelform, rent generellt, går för långsamt. I WRC 3 finns heller inte den balans mellan hastighet och fysik som gör Colin-spelen så njutbara och det blir i längden väldigt tråkigt att köra sträckor som är två till tre gånger längre än de i Colin McRae 04 med en bil som går på tomgång. Jag undrade flera gånger om det var något fel på handkontrollen då jag först började spela WRC 3. Att växla upp på sexans växel, nå 200 km/h på en smal, finsk skogsväg och ändå ha tid till att grundligt inspektera omgivningen känns minst sagt galet i ett spel av den här typen.

Evolution Studios strävan mot realism har alltså misslyckats i och med en rad konstiga förändringar i både speltempo och gravitationsfysik. Men hur är det med själva spelkontrollen då förutom den låga hastighetsgraden? Jo, vissa delar av körbarheten känns igen från WRC 2 medan både broms och handbroms fått ökad verkan. Det är i WRC 3 svårare att framkalla bredställ på samma sätt som i exempelvis Colin 4 och att använda handbromsen vid lätta till medelsvåra kurvor är meningslöst. Detta är positivt och skapar återigen en ganska krävande körning medan den överdrivna fysiken för friktion och grepp lämnar en hel del att önska. Att en Impreza bromsar fast på torr asfalt då man tokpumpar bromsen förstår vem som helst men att det går lika snabbt att stanna helt på rullgrus i de australiensiska sträckorna finner jag lika overkligt som korkat.

Vad gällande det visuella är dock WRC 3 sin föregångarens överman, på nästan alla punkter. Bilarna är oerhört snyggt återgivna och väldigt detaljerade och banorna är skarpa, atmosfäriska, färgstarka och snygga. Ett stort minus dock är att WRC 3 lider av ett extremt påtagligt problem med pop-ups som jag faktiskt inte sett såhär tydligt i ett bilspel på flera år. Det poppar upp buskar och småträd alldeles framför huven ibland och bergen i bakgrunden hoppar fram lite när de själva känner för det verkar det som. Även systemet för realtidsdeformering vid kollisioner känns halvfärdigt då själva körbarheten aldrig påverkas av de skador man orsakar bilen. Det går heller aldrig att totalkvadda eller att förstöra motor, avgassystem, växellåda, hjul eller hjulupphängning vilket får skadesystemet att kännas som en begränsad, kosmetisk detalj som bara stjäl hårdvarukraft.

Sammanfattningsvis måste jag dessvärre fastställa att Sony och deras Evolution Studios tagit tre stora steg tillbaka i jakten på att nå samma spelmässiga kvalitet som genres okrönte konung, Colin McRae.