Yogi Bear

Filmen:
Det är jobbigt att recensera barnfilm ibland. Speciellt när filmerna i sig inte riktigt faller en i smaken. Det är liksom svårt att veta hur man ska förhålla sig i sin kritik när filmen i fråga får en att vilja begrava händerna i ansiktet samtidigt som man hör hur en röst belägen i bakhuvudet viskar "tänk på barnen". Jag är mycket väl medveten om att den tänkta målgruppen för Yogi Bear knappast är 24-åriga filmrecensenter, men efter att ha genomlidit den häromkvällen, så kan jag inte låta bli att undra om ens småglinen tycker att det här eländet är bra på riktigt?

Jag har ingen mjölktandsbärande soffkompis att fråga om råd i det här fallet, men antar att minstingarna i familjen kommer att uppskatta den här filmen alldeles ypperligt. Folk druttar på ändan gång på gång, gör konstiga grimaser och de ständigt hungriga björnarna pratar med lustiga röster. Det är bäddat för succé i filmsoffan ifall man är högst 6 år gammal och känner för att skratta så mycket att mjölktänderna kulsprutesmattrar ut ur munnen under filmens gång. Är du däremot äldre än så kommer Yogi Bear bli en närmast outhärdlig upplevelse där du verkligen får kämpa för att hålla dig vaken ända till eftertexterna.

Hanna Barberas gamla tecknade serie har förvandlats till en tom och ganska hafsigt animerad (här snackar vi animationer som inte på långa vägar kan konkurrera med Pixar och Dreamworks alster från tidigt 2000-tal) film där handlingen inte är mer komplicerad än att en överdrivet elak och lömsk borgmästare vill stänga ner nationalparken som Yogi och hans polare Boo Boo bor i. Goda råd är dyra och nallebjörnarna tvingas göra sitt yttersta för att komma på ett sätt att rädda parken. Det inkluderar att stjäla en massa picknickkorgar, jaga rätt på en utrotningshotad grodsköldpadda och se allmänt dumma ut hela tiden.

Dan Aykroyd gör rösten till Yogi ifall du tittar på filmen med det engelska talet och han kommer ju garanterat falla barnen i smaken med sina överdrivna uttal. Själv störde jag mig så mycket på honom (när man hört honom uttala picknickkorg som pic-a-nic-basket 5 gånger på mindre än två minuter, så kommer du förstå mig) att jag prövade mig igenom de andra ljudspåren i hopp om att göra upplevelsen mindre plågsam. Det hjälpte inte. Engelska ljudspåret är i särklass bäst, trots att varken Aykroyd eller Timberlake gör några anmärkningsvärda insatser. De skådespelare som inte är animerade i filmen agerar på typiskt barnfilmsmanér med yvigt överspel och mycket drutta-på-ändan-och-se-glad-ut-situationer.

Gör barnen och framförallt dig själv en stor tjänst: välj en annan film. Att hitta en barnfilm som är bättre än Yogi Bear är nämligen inte svårare än att hitta vatten när du står mitt i en sjö.

Bilden:
Rent färgmässigt är det en ren njutning att titta på Yogi Bear. Det är somriga och inbjudande färgnyanser vart man än vänder blicken. Mustigt gröna skogstoner, rödskimrande picknickdukar som lyser upp skärmen och böljande blå nyanser från vattendrag. Men när det gäller skärpan är jag lite mindre imponerad. Många scener är på tok för mjuka och med alldeles för dåliga findetaljer som får en att tänka på DVD-film. När det sen väl är bra skärpa, så blir det å andra sidan nästan för stark kontrast då skärpan får de animerade björnarna att verkligan sticka ut från resten av omgivningen. Det är en ojämn transfer som egentligen bara lyckas med att leverera fina färger och bra svärta.

Bilden är kodad i AVC och har formatet 1.85:1.

Ljudet:
Här bjuds på ett DTS-HD Master Audio 5.1-spår som levererar kraftfulla och många gånger överdrivna ljudeffekter på löpande band. Det är bra tyngd i basen och riktningsdetaljerna är riktigt bra. Men det finns dåliga inslag också. Precis som när den starka skärpan fick de animerade björnarna att sticka ut för mycket från den övriga bilden, så har man slarvat med mixningen av Aykroyd och Timberlakes röster - det blir en burkig känsla som har en helt annan ljudbild än när de riktiga skådespelarna pratar under filmens gång. Känns jättemärkligt när björnarna och skådespelarna pratar samtidigt.

Extramaterialet:
Här finns inte jättemycket att hurra över. En dryga 30 minuter lång featurette om skapandet av filmen och livet i Yellowstone består av en del smålustiga anekdoter från inspelningen, men mest tramsigt svammel som riktas till minstingarna. Här finns också ett klumpigt ihopsatt memoryspel med tre olika svårighetsgrader som känns väldigt bökigt att spela och som känns ihopstressat med musik som slutar tvärt utan att tona bort på ett snyggt sätt. Ingen höjdare. Men lyckligtvis finns här också en nyproducerad 3D-animerad kortfilm på 3 minuter från Looney Tunes kallad "Rabid Rider" där Gråben försöker få tag på Hjulben. Betydligt roligare än Yogi Bear i sig.