Youropa

{Youropa} såg, när jag fick syn på det första gången, ut som en enkel och inbjudande grafikdemo. Lite abstrakta former instoppade i högupplösta, vackert färgsatta miljöer som även de såg ut att vara av den mer... Konstnärliga graden. Och även efter att jag laddat ned det, startat upp det och tagit mina första stapplande steg i en mycket intressant tolkning av skyarna ovan Paris, kändes det som en demo. För under den första timmen kändes det inte som jag gjorde annat än vandrande runt på olika ytor. Och det är sällan ett spel ger mig så lite att gå på vad gäller historien. {Youropa} är ett sådant fall. Och är ett spel. Ingen teknikdemo.

Upp eller ned? Att vandra vertikalt känns bitvis lite konstigt.

Det hela börjar med att jag, placerad i den klassiska (och komiska) position som oftast uppkommer då en misslyckats med att hoppa fallskärm och landat i ett träd, hänger och dinglar i ett rep. Upp och ned. Styrtangenterna (A,S,W,D) dyker upp på skärmen och då jag trycker ned korresponderande knapp börjar min filur gunga fram och tillbaka. Till slut går repet av och jag landar på det som är marken på ett tillsynes avhugget cementblock. Som svävar i luften. Faktum är att jag innan sett hur Eiffeltornet, i profil, vänts upp och ned och gått itu. Framför mig har jag en smal gång utstakad. En som jag genast avviker ifrån och ramlar ned från sagda cementblock. Game Over lyser på skärmen. Mer än så får jag inte. Eller, i alla fall inte skrivet i textform. Istället får jag, i rollen som en varelse som ser ut som ett kärleksbarn mellan Sackboy och MSN-gubbarna, lov att knalla vidare och upptäcka vad som står på. Och vilken plats och roll jag spelar i alltihopa.

Tar du trappan eller rampen?

{Youropa} är ett pusselspel. Ett rätt enkelt men hysteriskt svårt sådant. Enkelt som i att det som krävs för att låsa upp en dörr är ett steg på en platta. Ganska grundläggande, eller hur? Svårt som i att denna platta befinner sig på undersidan av blocket du står på. Och "under" det, ingenting annat än fri luft innan Paris mark möter den långt där nere. Du måste alltså ta dig upp och ned... Och en sak till - du kan inte hoppa heller. Överallt är det gång som gäller.

Vissa pussels lösningar finns någon annanstans. Som tur är kan du teleportera via en karta.

Exempelvis kan det vara så att blocket du står på har ett rundat stup strax till vänster om dig. Då kan du kliva ned där och fortfarande behålla fotfästet (du har nämligen sugkoppar till fötter). Kom dock ihåg att hela kartan nu vänt sig och ytan som tidigare sluttat rakt ned nu är platt. Kliver du fel kan du dimpa ned. Ju mer du spelar, desto mer kommer du upptäcka och desto fler förmågor kommer du låsa upp. Dessa kan sedan hjälpa dig komma förbi hinder som tidigare varit oåtkomliga. Denna form av påtvingad utforskning kan tyckas jobbig, men jag måste erkänna att spelet blev roligare ju längre jag kom.

<newpage>
Har du spelat {Echochrome} kommer du, liksom jag, säkerligen känna igen mekaniken. Denna kan låta enkel i teorin men så är inte alltid fallet. Världen förändras efter hur du positionerar kameran - Flertalet avsatser eller platser kräver rejält med eftertanke och det hände flera gånger att jag sprang runt och undrade vart jag skulle härnäst. Här har jag ett klagomål. Medan jag uppskattar spel som inte håller spelaren i handen, gillar jag på samma gång inte spel som, rätt och slätt, tvingar mig att ta mig vidare enkom på försök och repetition. Det må finnas små hintar om vad som ska göras - som exempelvis vilken knapp som ska tryckas på. Sen kan timingen ta ett tag att få till. Någon form av ytterligare assistans hade varit trevligt.

{Splatoon}, är det du? {Youropa} är stundvis väldigt charmigt.

Oavsett hur lång tid du tar på dig att lösa pusslen, eller klia dig i huvudet, kommer du säkerligen uppskatta omgivningen. Inte bara det estetiska valet att placera allt uppe i en klarblå himmel som får mig att tänka på {Bioshock Infinite}, utan också detaljnivån. Texturer på cementväggar har sprickor och den ojämna yta som man förväntar sig. Växter som brutit sig igenom betongen är omsorgsfullt utsmyckade och färgerna är klara, varierade och utstickande. Det hela är lekfullt inbjudande. Och kombinerat med musiken, som här framträder i form av lugnande stråkar, så har vi en väldigt trevlig atmosfär att tala om.

Tänk till så löser det sig oftast. Till slut.

Jag är lite kluven till exakt vilket betyg jag ska sätta på det här. Å ena sidan är pusslen rätt så utmanande (innan du lärt dig att lösningen kan finnas flera "nivåer" framför dig), men blir aldrig övermäktiga. För de som gillar ett lugnt tempo, lite hjärngymnastik och en lättsam inramning - kan detta definitivt vara en åtta. Är du istället lagd åt andra hållet - pussel är inte din grej, tålamodet likaså och du måste ta uppiggande preparat för att hålla dig vaken då du knallar omkring och funderar - ligger det mitt emellan.

Njuter du av att knåpa ihop egna pussel och dela med dig av dessa (då spelet sedan senaste uppdateringen har ett läge som låter dig bygga egna banor)? Då finns det att hämta här. Sammanfattningsvis skulle jag rekommendera det här oavsett (då prislappen ligger på mycket överkomliga 200 kronor). Ännu mer om du gillar pussel. För egen del blir det en stark 7:a.