Zubo

Efter att ha spelat en rad riktigt usla barnspel den senaste tiden känns det extra kul att upptäcka Zubo. Spelet är nämligen något så ovanligt som ett spel där utvecklarna ansträngt sig att skapa något annorlunda och kul åt kidsen istället för att bara casha in på en känd licens. Styrkt av denna inledande känsla låter jag äventyret börja.

Jag droppar ned på en underlig planet av pastelliknande karaktär. Snart hoppar det fram en lustig figur och vill bli min vän. Trots att mina vänner mycket sällan är under en meter och nästan aldrig kallar sig för Draken går jag med på hans erbjudande. Draken är den första i raden av små knattar vars vänskap var billig. Över femtio tomtar går att knyta band med under spelets gång. Allt från krabater modellerade efter kända monster, till filurer som försöker efterlikna sportfånar eller punkare. Ett imponerande utbud knäppgökar med säregna utseenden fladdrar förbi på de två skärmarna.

Zubo är {Elite Beat Agents} parat med ett simpelt rollspel med ett imponerande karaktärsgalleri. Grunden i spelet är strider mellan de små vännerna och deras elaka tvillingar. De bankar på varandra med alla medel tillgängliga medan spelaren försöker lyckas med skärmtryck vid rätt tidpunkt. En krympande cirkel ska nå en viss position varpå spelaren ska parera med ett tryck. Dålig tajming minskar kraften i skadan som delas ut och perfekta skärmtryck resulterar i att de små krabaterna ger varandra rejält med spö. Alla knattarna tillhör någon av de tre kategorierna anfallare, försvarare eller artist. Dessa tre är svaga eller starka gentemot varandra i ett sten, sax och påse-liknande system.

Striderna fungerar ypperligt. De små tomtarna har utrustats med en imponerande mängd småroliga animationer. Aldrig tar de till gamla beprövade speltrick som knytnävar, raketkastare eller lasersvärd. Istället tar de kål på varandra på mer fantasifulla sätt. En attack går ut på att kittla fienden tills han eller hon fiser i ren panik. I en annan dras en stor högtalare fram och motståndaren drabbas av akut tinnitus. I en tredje låtsas en av filurerna ge den andra en blombukett, något som resulterar i ett svårt fall av pollenallergi. Mellan striderna kan rollspelselementen skymtas. Alla dvärgarna kan gå upp i level och få tillgång till nya attacker. Uppdrag genomförs och en ganska ointressant historia rullas upp.

Ett stort plus i kanten är den svenska översättningen. Jag pratade spel med en mamma och hennes åtta år gamla dotter häromdagen. De letade efter speltips och efterlyste i synnerhet spel där det svenska språket var valbart. I denna aspekt är Zubo ett föredöme. De svenska karaktärsnamnen är värda att nämnas. Eller vad sägs om en strid mellan Dönicke, Drakulrik, Hanna Hippie och Lars Bandage.

Ändå finns det problem i Zubo. Allt runtomkring striderna är nämligen segt som sirap. Styrningen är sladdrig och hemsk, grafiken är stundtals skittråkig och jag stöter på hemska buggar. De osynliga hindren som står i min väg är ovanligt irriterande. Är lite gamla hederliga stängsel eller murar för mycket begärt? Jag hatar när min framfart hindras av luft! Dessutom finns det bara plats för en sparning på kassetten, vilket känns otroligt snålt.

Jag applåderar alla som inte slarvar när de utvecklar barnspel. Zubo är ingen hafsig plattformstolkning av den senaste Disneyfilmen. Det är ett spel som anstränger sig lite. Karaktärerna och deras animationer är fantastiska och striderna dem emellan är mycket underhållande. Hanterar ens kotte lite serietidningsvåld utan att få mardrömmar är Zubo en bra muta vid nästa långa bilfärd.