Full Spectrum Warrior

När det kom för ungefär ett år sedan, så välkomnade jag Full Spectrum Warrior på Xbox. Ett spännande och djupt strategispel, som hade mer gemensamt med Pyro Studios nitiskt svåra andra-världskrigs-strategi Commandos, än med Tom clancy och hans spöksoldater. Även om man kan tro motsatsen när man ser bilderna. Allt handlade om att lära sig, och sedan använda sig av korrekta och riktiga militärstrategier för att överleva på ett ytterst fientligt slagfält. Det handlade om att flankera, lägga nedtäckande eldgivning, och se till att alla kom hem i ett stycke. Stridigheter har uppstått i den fiktiva staten Zekistan, och USA skickar in sina trupper för att återställa ordningen. Spelaren får kontrollen över två enheter med fyra soldater i varje, och här börjar det blodiga allvaret.

Efter att gjort sitt till såväl Xbox som till PC är det nu alltså dags att att ta kriget till Playstation 2. Där står det ganska snabbt klart att det har tillkommit ett par problem i övergången. Självklart är det fortfarande samma bra spel då som nu, det är intakt. Problemet är att den ljuvliga grafiken med snygga, om än hemskt variationsfattiga och något blockiga, miljöer har fått sig en ordentlig törn. Texturerna är kraftigt försämrade och liknar numera mest klägg som smetats på i spelvärlden. Kantutjämningen har fått lida hårt och bidrar faktiskt emellanåt till att göra att det blir svårare att urskilja detaljer i spelet, såsom dolda fiender och liknande. Bilduppdateringen tenderar även den att sjunka när helvetet bryter ut, och det är tydligt att trots att det grafiska har blivit kraftigt nedskuret lider PS2-versionen ändå av svag bilduppdatering. Jag fann Full Spectrum Warrior på Xbox vara grafiskt ljuvligt, trots att det i all ärlighet var mest brunt i olika nyanser, och på PS2 är det en skugga av sitt forna jag.

Därför är det dock skönt att det som var lysande förra gången, förutom grafiken då, fortfarande är lika bra. Det är ett gediget och svårbemästrat strategispel som inte kompromissar på någon punkt. Full Spectrum Warrior är ett spel som lockar fram milslånga ramsor av fula ord och utskällningar ur mig, men av ett faktum. Det gäller faktiskt att använda alla de färdigheter man får lära sig under träningen, och det gäller att använda dom på rätt sätt. Det är faktiskt en stor förbättring från förra gången att man numera faktiskt kan hoppa över just träningsfasen, om man som jag är en ärrad Zekistan-veteran. Även om det faktiskt är ett indirekt krav att man ska ta träningskursen är det möjligt att hoppa in direkt i händelsernas centrum utan att tvingas genomlida en timmas drillning i amerikansk militärtaktik.

Trots att grafiken, och till viss del även ljudet, har bantats ned klarar även PS2-versionen av att leverera samma gedigna känsla av närvaro och samband med sina karaktärer, som sitt äldre syskon. När man rör sina två grupper över en tom gata och bara väntar på att något ska hända, blir stämningen total när elektronisk rock blandas med regionspassande musik, och man känner sig lite som att man har ena foten inne i Ridley Scotts Black Hawk Down. Striderna är fortfarande lika livsfarligt underhållande, och svårighetsgraden är lika förnedrande svår. I slutändan är Full Spectrum Warrior en svagare version av ett briljant spel. vill man ha en äkta soldatsimulator som inte drar sig för att slå spelaren hårt på fingrarna finner inte jag något bättre alternativ. Synd bara att grafiken fick ta så mycket stryk.