Avowed

"Det är som Skyrim med skjutvapen." Det ökända citatet från den numera vanärade internetpersonligheten verkar fortfarande hemsöka många gaming-diskussioner. Så för att tillfredsställa mitt ego och föra bort konversationen från en mycket märklig kille erbjuder jag en ny Skyrim-baserad jämförelse för {Avowed}; "Det är som Skyrim med bra strider."

Grafiken är oerhört tjusig och tål att detaljgranskas.

Även om det kan verka nedsättande för allt Avowed erbjuder, var det den starkaste känslan jag hade när jag spelade igenom en timme av Obsidians kommande fantasyrollspel. Demonstrationen var centrerad kring en dungeon med ett enda uppdrag att utföra. Det fanns dock även några omgivningsrelaterade pussel, gott om fiender att slåss mot samt en liten minihistoria som jag kunde avsluta på ett av flera olika sätt. En för all del ganska Skyrim-liknande upplevelse, komplett med din följeslagare som hukar sig ner så fort du gömmer dig och kommer med kvicka kommentarer varje gång du rundar ett viktigt hörn.

Utformningen av denna dungeon var mestadels linjär, men inte desto mindre underhållande. På några ställen kunde vi spränga ett hål i väggen för att hitta en ny väg, eller ladda en dörr med elektricitet för att få extra loot, men annars var strukturen ganska cirkulär och ledde mig tillbaka till uppdragsgivaren i början när jag slutfört min uppgift. I fängelsehålan var jag tvungen att spåra upp ett fragment av en tidigare guds skenben för att bevisa oss för hans största fan. Vi ska inte avslöja några av de många vändningarna, inklusive ödet för en grupp vilsna plundrare och den övergripande planen med benfragmentet, men allt slutade med ett spelarbaserat val. De val jag erbjöds i samband uppdraget var spännande och intressanta, och det som jag först trodde var ett mer olycksbådande alternativ visade sig faktiskt ha ett tyngre storyelement att bjuda på.

Det finns över tio olika slut på Avowed, så dina val kommer få konsekvenser.

Det är lite svårt att säga exakt var Skyrim-parallellen kändes starkast för mig. Kai som följeslagare kändes som Lydia på steroider, inte bara med sin utökade närvaro under hela uppdraget, utan också hans användbarhet i strid. Det bästa jag kan säga om Avowed efter att ha spelat är kanske att det - efter en lite skakig start - kändes väldigt likt min första upplevelse med det femte Elder Scrolls-spelet. Att gå in i en grotta eller dungeon, inte veta exakt vad jag skulle förvänta mig, men ändå förvänta mig en minnesvärd story.

Jag borde nog sluta jämföra Avowed med ett 13 år gammalt spel nu, för Obsidian har gjort ett mycket bra modernt rollspel, som dessutom är ursnyggt. Den visuella trovärdigheten må komma på bekostnad av 60 bilder per sekund till Xbox, men spelvärlden ser helt underbar ut. Från de vidsträckta landskapen i fjärran till de små detaljerna precis framför mig, och vid mer än ett fåtal tillfällen kom jag på mig själv med att titta runt i miljöerna som om jag arrangerade en E3-presentation. Om jag ska lyfta fram något negativt med grafiken måste det vara karaktärsmodellerna, där de icke-mänskliga karaktärerna ibland kan se rätt kusliga ut. De är nästan för realistiska, som en människa i cosplay snarare än en fantasyvarelse. Fienderna lider inte av detta problem, men under de första tio minuterna eller så fick jag ett ryck varje gång Kai dök upp i närbild.

Avowed ingår med Game Pass när det släpps till PC och Xbox den 18 februari.

Grafiken må vara vacker och berättelsen förgrenar sig beroende på mina val, men det är tydligt från de videor vi har sett hittills och från det gameplay jag nu upplevt att Avoweds huvudsakliga dragplåster är striderna. Med inspiration från Fatsharks Vermintide-gameplay låter Avowed dig undvika attacker i alla riktningar, vilket skapar ett snabbare tempo när du sedan dyker tillbaka för en egen attack. En stor stamina-mätare längst ner på skärmen används när du attackerar normalt, sprintar eller undviker, så du bör hålla ett öga på den, liksom de irriterande fienderna som strävar efter en vertikal position i strid, men annars flyter fightingen på mycket bra i Avowed. Det snabbare tempot hjälper verkligen till jämfört med andra fantasyrollspel, och tack vare den stora variationen lär du snabbt hitta din egen favoritstil.

Det kan vara lite mer utmanande i början, eftersom du har många knappar att trycka på, men jag förstod inte riktigt varför en karaktär inte skulle välja att vara en mage i Avowed. Jag spelade lite av klassen Obsidian kallade Barbarian i demot, men magikern verkade ha en mycket bättre verktygslåda. Med magi får du tillgång till lösningar på alla miljömässiga pussel, medan andra klasser måste använda specifika föremål, och även om du kanske har fler knappar att trycka på, kändes den stora mängden saker du kan göra tack vare detta alltmer givande när jag fick grepp om striderna. Det kan bero på personliga preferenser och på min begränsade tid med Barbarian eller andra builds, men det kändes verkligen som om magin dominerar.

Fantasystrider i rollspel är inte alltid så underhållande som de borde vara, men Avowed tycks ändra på det.

lite skral dialog och en brist på initial spänning fick mig att känna mig lite osäker när jag först började spela Avowed, men när äventyret drog in mig och jag lärde mig mer om systemen samt blev mer hemtam, ökade förväntningarna på den fullständiga utgåvan ordentligt. Jag stötte dock på några buggar, så det är förmodligen tur att Avowed tillbringar lite extra tid i ugnen, men med strider som verkligen underhåller i kombination med Obsidians kompetens när det kommer till story och uppdragsdesign, trot jag vi har en riktigt fin fantasyupplevelse framför oss.