Battlestations: Midway

Jag trodde att andra världskriget hade gjorts på alla tänkbara sätt i spelform redan, men jag hade fel. En ungersk spelutvecklare kom på den briljanta idén att göra ett strategispel där du när som helst kan sätta kan sätta dig i cockpiten eller bakom rodret på slagfältets samtliga enheter. Ett strålande koncept helt enkelt, som borde tillfredställa både den blodtörstiga och den mer tänkande delen av min hjärna.

Det skulle bara bli en stillsam tur med patrullbåten och en rendezvous med USS Phoenix, men japanerna ville annat. Anfallet mot Pearl Harbor kom plötsligt och är starten på kampanjen i {Battlestations: Midway}. Samtidigt som dussintals japanska flygplan släpper sin last över hamnen och slagskeppen eller störtar i bästa kamikazestil mot sina mål gäller det för dig att sänka en u-båt så att den inte torpederar skeppen som ligger i hamnen. En intensiv, hektisk och cinematisk början på kampanjen som låter dig återuppleva några av de avgörande slagen i Stilla Havet under andra världskriget.

Spelets kampanj fortsätter inte lika cinematiskt, men upplägget är detsamma. Varje karta innehåller olika del som det gäller att klara av utan att lida alltför stora förluster. Jag hade kanske föredragit att man fått planera lite själv inför uppdragen, men det handlar trots allt inte om ett fullfjädrat strategispel.

Det är kanske spelets största problem. Det känns som Battlestations: Midway inte riktigt når hela vägen för att det försöker vara för mycket. Det ger ett spretigt intryck och genomförandet är på sina håll inte helt klockrent. Spelkontrollen när du styr u-båten är exempelvis ingen höjdare, och att försöka sänka samma u-båt med sjunkbomber känns inte heller speciellt smart utformat. Lägg därtill att de många menyerna och funktionerna känns aningen för tillkrånglade även om det ska sägas att det är mycket smidigt att växla mellan att styra de olika enheterna.

Jag hade gärna sett att vissa av funktionerna helt automatiserats eller att menyerna standardiserats mer så att man snabbare kunnat greppa det hela. Det är dock en högst personlig åsikt, och många av er tycker säkert att detta snarare är en styrka. För mig kändes det som att jag först började greppa allt när kampanjens sista uppdrag var över. Visserligen finns det ytterligare uppdrag (challenges) samt onlinespelandet att ta tag i då, men jag hade gärna sett fler uppdrag eller kanske till och med en editor för att göra egna uppdrag.

Nu har jag koncentrerat mig en hel del på varför spelet inte når hela vägen, men i grund och botten är Battlestations: Midway ett gediget och underhållande spel. Det finns en överväldigande frihetskänsla av att kunna välja om man vill bemanna luftvärnskanonerna på en patrullbåt eller flyga omkring där uppe och försöka sänka fienden i en gammal hederlig dogfight.

När du inte styr en enhet så tar datorn hand om dem med klart godkänt artificiell intelligens, men du kan via kartan ge dem olika uppdrag som att patrullera ett område eller attackera en specifik fiende. Du kan helt enkelt plocka russinen ur krigskakan och uppleva den del av striderna som du finner mest underhållande. Själv hade jag roligast när jag torpederade fiendeskepp med patrullbåtar eller när jag släppte bomber från flygplan. Att skjuta iväg en torped och se den röra sig långsamt genom vattnet mot ett fiendeskepp som försöker veja, men inte riktigt hinner styra är mycket tillfredställande.

När du spelar mot mänskliga motståndare blir det avgörande att snabbt växla mellan sina enheter och hålla god översikt på den taktiska kartan. Matcherna kan snabbt bli överväldigande innan man skaffat sig nödvändig rutin, men det är onlinedelen som räddar upp hållbarhetsbetyget något eller några snäpp så om du inte tänkt dig att spela online bör du vara medveten om detta. Att spelet utspelar sig i Stilla Havet med Pearl Harbor som utgångspunkt är ingen nackdel då det är en del av kriget som ofta förbises av oss i Europa. Hade spelet bjudit på något fler uppdrag, mer detaljerad grafik och jämnare spelkontroll hade detta varit en klassiker. Nu är det bara ett bra spel, men ett spel som actiontörstiga strateger definitivt bör titta närmare på.