Cold Winter

Livet som underrättelseagent är ingen dans på rosor. Välstrukna kostymer, glansiga supersportbilar och iskalla Martinis är en bra bit från den hårda verkligheten. Något som Andrew Sterling blir smärtsamt påmind om när han tillfångatas under ett spionuppdrag i södra Kina. Han kastas i fängelse och torteras våldsamt under en längre tid, vilket vi får se på nära håll i Swordfish upphaussade actionspel.

Ett halvår i kinesisk fångenskap passerar och Sterling döms till döden. Arbetsgivaren, brittiska MI6, har redan förnekat all kännedom om Andrew och dagen för hans avrättning närmar sig då han fritas av en före detta spionkollega. Danny Parish, en man som Sterling räddade livet på under deras tjänstgöring i brittiska SAS, arbetar för en underjordisk organisation som anställer Sterling. Arg, ärrad och överdrivet våldsam är hans tillstånd då han åtar sig spelets första uppdrag: att lokalisera en samling kemiska kärnvapen och eliminera dess ägare.

Det mest utmärkande med Swordfish Studios hypade actionfest är hur brutalt spelet är. Den inledande filmsekvensen visar hur Andrew torteras i den kinesiska fängelset med en kallblodighet som jag aldrig tidigare sett i ett spel förut. Den kinesiska förhörsledaren slår stålkolven på AK-47:an mot Sterlings ansikte upprepade gånger, blod och tänder lämnar hans mun, ögonen sväller igen och skinnet på hans kindben och ögonbryn brister. Efter detta bryts fingrar av och Andrews kropp utsätts för stark elektricitet, allting fullt synligt för spelaren medan blodet från hans ansikte forsar. Den brutala tonen genomsyrar hela spelet och Sterlings framfart i spelets filmsekvenser målar effektivt upp en bild av en oerhört våldsam och hänsynslös man så långt ifrån den traditionella actionhjälten man kan komma.

Som spelare straffas man aldrig om man skjuter civila utan uppmuntras istället till att sprida så mycket död och förintelse omkring sig som möjligt med hjälp av brandbomber, granater och överdimensionerade missiler. Striderna i Cold Winter är, när de är som bäst, alldeles fantastiska. Fienderna är smarta och samarbetar ofta, de tar olika vägar för att flankera spelaren, lägger eldunderstöd till varandra och de utnyttjar ofta miljöerna för att skapa skydd.

Actionmomenten är hektiska, explosiva, intensiva och fysikmotorn bjuder på en hel del läckra effekter. Alla objekt i Cold Winter har begåvats med ett eget fysiskt värde vilket gör att Sterling kan plocka upp eller flytta på allt ifrån mindre tunnor och lådor till större containrar, bilar och dylikt. Tyvärr förtas en del av tjusningen av planlös och ologisk miljödesign, vissa tekniska tillkortakommanden samt en klaustrofobisk känsla framkallad av det linjära upplägget.

Varje uppdrag innehåller massor av mindre delmål som Sterling måste utföra. Varje sådant pekas ut med hjälp av ljusblå pilar och en mätare som hela tiden räknar ut avståndet mellan Sterling och slutmålet. Rent designmässigt är detta ett enkelt sätt att leda spelaren genom virriga miljöer och därmed eliminera den förvirring som bristfällig bandesign alltid medför. En billig nödlösning som förstör hela banor i ett i övrigt imponerande spel.

Cold Winter är ett Playstation 2-exklusivt spel och det märks att Swordfish arbetat hårt för att optimera spelets grafikmotor gentemot hårdvaran. Medan stora delar av spelet känns detaljfattigt rent visuellt är effekterna i spelet många och väldigt imponerande. Bara en sådan sak som att alla karaktärer i Cold Winter utrustats med ragdollfysik, att det går att skjuta lös samtliga lemmar från fiendernas kroppar, att allt går att flytta, spränga eller elda upp. Detta samt att blod och rök helt renderats med hjälp av partiklar får konkurrenter som Golden Eye: Rogue Agent, Call of Duty: Finest Hour och Timesplitters: Future Perfect att framstå som hämtade från stenåldern.

Tillsammans med tre kompisar (eller åtta över nätet) är Cold Winter både genomarbetat och roligt. Här finns massor av olika speltyper, dröser av kraftufulla vapen och rent tekniskt fungerar det förvånansvärt bra att dela skärmen i fyra. Både flerspelarläget och själva äventyret innehåller hela 25 stycken vapen som alla återskapats med minutiös detaljrikedom från sina verkliga förlagor. Pistoler, maskingevär, uzis, hagelgevär, stativmonterade kulsprutor, prickskyttepuffror, bazookas och granatkastare finns det alltså gott om. Allt från vapnens rekyl till eldhastighet och skottens inverkan på vad de träffar har utförts med stor precision.

Även om Swordfishs debutspel innehåller en del irriterande svagheter och brister är själva produktionen ambitiös och utförandet ofta inspirerat. Cold Winter når inte högre än sju på betygsskalan, men jag längtar redan efter en uppföljare till Playstation 3.

(Spelet släpps 3:e juni)