Conan

Det finns få karlar som stoltserar med lika hög pondus som barbaren från Cimmeria, {Conan}. Med en bröstkorg som en normalstor bils framvagn, ett par saftiga biceps, en halvslö klinga och med ett schysst höftskynke har Robert E. Howards seriefigur från 1932 etablerat sig som en riktigt hård karaktär. Han har dykt upp i otaliga serietidningstappningar, ett par filmer med redaktionsidolen Arnold Schwarzenegger i titelrollen, och självklart ett antal spel.

Nihilistic har tagit sig an utmaningen att göra ett renodlat actionspel baserat på den lättklädde mannen, och detta blir ett äventyr där våldet får härja fritt. Upplägget påminner starkt om såväl {God of War} som {Devil May Cry}. Vanvettig övervåldsslakt med massor av vapen och snygga attacker. Conan handlar självklart om att dela ut så mycket dödligt stryk som det bara är möjligt. När barbaren sätter igång att veva sina vapen vävs attack efter attack ihop på ett ytterst praktiskt sätt.

När tillräckligt många attacker är kombinerade plockar den väldige barbaren fram sin innersta slaktlust och stympar sina fiender på de mest hänsynslösa sätt. Här kommer den burduse muskelknutten att slita och hugga kroppsdel efter kroppsdel av sina fiender, och ju våldsammare det blir, desto mer tillfredställd blir man som spelare.

Conan är inte på något sätt begränsad till sina egna vapen. När som helst kan man bända ett stycke dödligt stål från en fiendes händer och använda detta stål mot denne. Alla vapen man ser i spelet går att plocka upp, och om man skulle tröttna på gigantiska svärd, spjut, lansar, yxor kan man alltid använda sig av omgivningen. Hur mycket Conan än lånar från sina genre-kollegor Dante och Kratos finns det dock ett par finesser som bevis på att Nihilistic har lite eget tänkande.

Det främsta är användandet av miljöerna i spelet. Conan är inte främmande för att plocka upp ett stycke tungt granitblock och kasta i ansiktet på sina fiender, och alla spjut, pålar och vassa kanter som finns i närheten går att använda för att taga sina motståndare av daga. En eld på marken är ett utmärkt tillfälle att greppa en brinnande fackla och sedan sätta en fiende i brand medan denne skriker för högan hals.

Miljöerna kan ju användas som hjälpmedel för att eliminera fiender på hemska sätt, men det finns faktiskt ännu mer att hämta. Om en fiende står på en antik byggnadsställning av rangling bambu kan vår hjälte börja bearbeta konstruktionen tills både den och fienden faller i backen. Varje gång Conan släcker livskraften hos en fiende tenderar denna att spruta ur sig ett par glatt färgade runor. Dessa runor används dels för att hela den våldsamme hjälten, och även för att fylla på bärsärk-mätaren. Precis som namnet antyder kan bärsärk-mätaren användas för att få Conan att bli fullkomligt oxtokig och i det närmsta bli fullkomligt ostoppbar under en liten stund.

Fiendefloran varierar från vanliga människor och odöda, till djur och regelrätta monster. En grupp soldater jobbar alltid tillsammans med en kapten som befinner sig i närheten, och hur enkla de vanliga fotsoldaterna än må vara, kommer kaptenerna - som i det närmsta är minibossar, att vara betydligt brutalare. Lägg här till bossar som mer än väl kan fylla ut TV-skärmen, och vi har ett riktigt klassiskt actionupplägg. Förutom de vanliga attacker vi redan har pratat om kan vår favorit-barbar även ducka och parera slag, och vid en optimal parering kan man även kontra och dela ut ett dödligt slag mot fienden innan denne hinner reagera.

Även om spelet inte kommer att komma ut på denna sidan av 2008, ser grafiken i dagsläget inte riktigt godkänd ut. Conan själv ser ut som en ohelig mix av celshading och knäckebröd, medan miljöerna saknar glans och lyster. Effekterna känns primitiva och blodet som konstant sprutar som ur en fontän, ser ut som slemmig, trögflytande risgrinsgröt. Vi förväntar oss att under det året som återstår av utvecklingen att grafiken poleras och finputsas å det grövsta. Allt annat vore nämligen synd och skam.

De miljöer vi hittils har fått se imponerar inte speciellt mycket, varken till bandesign eller grafisk stil. Det finns visserligen vissa detaljer som känns som kul tillägg, men inget som verkligen visar var skåpet verkligen ska stå. Även om Conan för tillfället ser ut som ett actionplagiat, kan det mycket väl komma att bli en underhållande upplevelse. Nihilistic måste dock jobba betydligt mer på det grafiska om det ska gå vägen, vi väntar på att se om Conans höftskynke doftar rosor eller luktar svettig ljumske. Den arge barbarkrigaren är nämligen värd ett bättre öde än så i mitt tycke. Skulle Nihilistic misslyckas finns ju dock alltid Age of Conan: The Hyborian Adventures.