Ghost Recon 2 (Xbox)

Året är 2011, inte 2007. Vi befinner oss fortfarande i Nordkorea, men denna gång har helvetet brutit loss sedan länge, och Ghost Recon-styrkan får i uppdrag att vända ett hopplöst läge i en söndersliten region. Händelserna i PS2-spelet har ebbat ut i fullskaligt krig, och numera rör man sig i ett land i ruiner. Efter PS2-spelet var förväntningarna minst sagt ljumna inför Xbox-versionen. Visst pratades det om att det var ett helt annat spel på alla punkter, men att säga att man såg fram emot det som en religiös händelse är helt klart att ta i överkant. Det är då man är extra glad att få upptäcka att Upplevelsen med Xbox-spelet kom då som ett hårt slag i ansiktet som straff för den misstro man visat. Ubi Soft-teamet i Montreal visar härmed att de är spelmakare i högsta världsklass, och bestämmer med fast hand var på stridsfältet som skåpet ska stå.

Vad man märker ganska omgående är att Montreal-teamet har använt sig av samma sorts öppna design som har gjort de tidigare spelen så bra. Borta är PS2-spelets trånga korridorer och nedbantade spelvärde, detta är det riktiga spelet, detta är Ghost Recon som bäst, detta är fantastiskt. Ramen är det samma, du är Scott Mitchell, superchefen över de stenhårda Ghost-soldaterna, och Mitchell med manskap är bland världens främsta personer på att skjuta ihjäl folk med vapen. Spelets mellansekvenser är upplagt som en dokumentär där Ghost-soldaterna intervjuas och redogör för vissa händelser i efterhand, men egentligen så förbereder de spelaren på vad som komma skall. Ett intressant sätt att hantera uppdragsgenomgång på, och tack vare att allt har laddats in i förtid, så kastas man omedelbart in i uppdraget i fråga för att göra skillnad i världsfredens goda namn.

Banorna känns till viss del igen. Det är samma öppna, fria ytor som till viss del låter spelaren bestämma sin egna väg till målet. Det finns gott om taktiska möjligheter, och det kan vara skillnaden mellan seger och hemresa i en trälåda, beroende på vilken position man har när man hamnar i en eldstrid. Banorna har dock mångdubblats vad det gäller vegetation och bebyggelse, och detaljerna ser verkligen till att göra banorna ännu bättre och stämningen förhöjs. Över lag kan man säga att grafiken har tagit ett flertal språngkliv från de tidigare spelen. Mer öppna ytor, men samtidigt mer och snyggare bandesign, snyggt texturarbete och välgjorda animationer hör till de främsta punkterna. Effekter såsom rök och eld imponerar även det starkt, och det är svårt att tro att detta faktiskt är samma gamla Ghost Recon-motor från förr, även om den är uppdaterad till max.

Uppdragen känns igen, det går för det mesta ut på att man ska demolera något, eller rensa ut fiendeaktiviteten i området. Men tack vare ökad intelligens, och en upptrappad svårighetsgrad känner man ändå att man spelar ett helt nytt spel, även om uppdragstrukturen är välanvänd. Spelet pendlar bitvis mellan förrädiskt lugn där och hetsiga intensiva eldstrider avlöser varandra, och man vet att man aldrig kan slappna av. Krypskyttar har en förmåga att gömma sig på finurliga ställen, och det är inte sällan som Nordkoreanerna har understöd i form av fordon såsom helikoptrar eller markfordon. Ens egna manskap är helt klart kompetent när det gäller att ta hand om fienden, men tyvärr inte riktigt lika vassa som de i Rainbow Six 3 på samma maskin. Delvis beror detta på att nu har man så många fler faktorer att ta i beräkning, och har så mycket mer utrymme att hålla koll på, men tack vare att ordersystemet inte riktigt fungerar fullt ut. Det saknar det där direkta, enkla upplägget som Rainbow Six 3 har, och oftast blir det så att man hellre gör saker och ting allena än att aktivt skyffla runt sina kamrater.

Ubi Soft lyckas även med att knyta samman gruppen av soldater ganska bra. Det nya perspektivet strax ovanför Mitchells axel fungerar bra, och tack vare att det är mycket mer kommunikation mellan de olika gruppmedlemmarna, verkar det som att göra det mer påtagligt att det faktiskt är fler personer med i striden. Andra intressanta detaljer som berikar spelupplevelsen är lite av den nya utrustningen, som till exempel geväret som är utrustat med en kamera, vilket gör att man kan stå bakom en vägg i säkerhet, och bara sträcka fram armarna och geväret, och ändå ha full sikt över vart man pekar mynningen. Därefter är det bara att fräsa på med kulor tills man får önskat resultat. Detta är faktiskt teknologi som har testats på amerikanska soldater, och som kommer att bli standard om en handfull år. I vilket fall så bidrar det till en god omväxling från de mer traditionella vapnen, och ger definitivt mersmak.

För varje bana man har klarat av i kampanjen låser man även upp ett par olika omspelsalternativ på samma bana. Till exempel om man vill spela om samma uppdrag, eliminera fiender eller vad det nu må vara som man har lust med. Precis samma sak man hittade i Rainbow Six 3, och hjälper helt klart till att tillfredställa krigssinnet under korta stunder. Xbox-livespelandet håller även det hög klass, med en god variation av spelsätt får såväl ensamvargen som lagspelaren, och den som har uppskattat Ghost Recon i multiplayer tidigare, kommer definitivt att göra det nu med. Precis allt som Shanghai-gänget har gjort fel med PS2-versionen, gör istället Montreal-teamet rätt i Xbox-spelet. Det finns en stor dos taktik, och det är tydligt att detta verkligen är den nya generationens Ghost Recon-spel. Allt är bättre, och förutom några små problem med främst ordersystemet, så är detta ett helgjutet spel, och betyget kan inte bli annat än en solid nia. Det är helt enkelt bara att trä på sig sitt grönställ och ge sig ut och förtunna genpoolen bland vapenivrare som hotar friheten. En av de bästa klapparna man få under granen denna jul, utan tvekan.