Otogi

I Otogi axlar man rollen av legenden Raiko som figurerat i otaliga japanska hjältesagor och är förebild för en rad mangahjältar. Raiko levde runt år 1000 och har återuppväckts av en mystisk kvinna för att rena världen från mörker. Detta gör man givetvis bäst med rejäla mängder övervåld. Otogi är ett actionspel av den klassiska skolan men känns fräscht ändå tack vare en del smarta finesser.

Spelet blandar på ett mycket majestätiskt vis japansk mytologi, religion, folklore och historia på ett sätt som gör de gamla legenderna rättvisa. Miljöer och omgivningar avspeglar klassiska japanska omgivningar med berg, pittoreska småbyar, tempel och karga skogar, men också till mer fiktiva platser som spökskepp och liknande. Det blir som en slags superorgie i allt det man traditionellt förknippar med Japan om man sett för mycket animé. Allt inramat av musik och ljud starkt influerade av traditionell japansk folkmusik.

Som den odöde ultralegend Raiko trots allt är, har han flera specialförmågor. Dels kan man sväva i luften långa distanser och kasta magi. Dessutom är alla föremål man ser förstörbara och tempel, murar och hela berg rämnar när Raiko vädrar sina otroliga krafter. Mellan varje avklarat uppdrag kan man skaffa bättre utrustning och göra sig starkare med de pengar och erfarenhetspoäng man fått.

Själva spelandet är helt uppdragsbaserat. De flesta uppdrag går ut på att döda alla fiender på en bestämd yta, men mer direkta uppdrag finns också. Exempel på sådana kan vara halvkluriga pussel eller att bara slåss mot fienden när månen syns bakom molnen (vilket är lika häftigt som det låter som). Efter varje avklarat uppdrag tilldelas pengar för köp av utrustning samt erfarenhetspoäng som sedermera leder till att Raiko blir starkare. Man får dock akta sig för att bära för mycket utrustning då vikten gör att man rör sig långsammare.

Hela detta system ger spelet lite rollspelskänsla. Även fast Otogi är en egen person och man inte kan påverka hans personlighet, blir det lie mer levande när man får pyssla i menyer och göra annat än att bara slåss mot stormande fiender. Dessutom har man som odöd ultralegend naturligtvis en del förmågor som medelsvensson inte har, och man kan både dubbelhoppa samt sväva i luften långa distanser. Kontrollen är överhuvudtaget väldigt bra och det är enkelt att göra det man tänkt sig. Med L-knappen kan man låsa fast sitt sikte på en fiende för att ge denne en extra stor dos av klassiskt toksmisk. Något som behövs, då spelet av och till dras med en inte helt samarbetsvillig kamera. Ser fram emot den dagen då det börjar släppas spel i tre fria dimensioner som inte har kameraproblem.

Som den superlegend Raiko ändå är, kan han naturligtvis även nyttja magi. Genom ett enkelt tvåknappars attacksystem kan man skapa näst intill oändliga slagkombinationer. Dessutom finns magier som kan användas i slagkombinationerna för mer kraft. Magipoängen och livsmätaren är för övrigt sammanknutna i Otogi på ett intressant vis, som gör att livsmätaren inte kan regenereras om man inte har magipoäng kvar. Det gör att man inte kan brassa på med alla fyrverkerier på en gång om livet börjar ta slut. En dubbel utmaning.

Otogi fyller ett tomrum i Xboxens spelutbud och är ett makalöst snyggt och stämningsfullt samt engagerande actionäventyr. Raiko känns trovärdig (han har ju trots allt funnits på rikigt), historien är lagom engagerande för att passa speltypen och svårighetsgraden perfekt avvägd. Det känns helt enkelt roligt att spela spelets alla 29 uppdrag. Håll utkik ni som tyckt att det saknats japanska äventyr till den stora svarta krysslådan. Själv sitter jag redan nu och väntar på uppföljaren.