Painkiller

Helvetet tycker nämligen att det är dags för domedagen. För att sätta igång processen så har de placerat ut nästen med demoner både här och där. Vem ska stoppa det här då? Jo! Det är ju du i egen hög person. Den här gången ikläds man rollen som en Painkiller, en person som har demoniska krafter och en arsenal av vapen till sin hjälp för att rädda världen. Spelet är ett i raden av strunta-i-storyn-skjut-och-hugg-tills-du-stupar-spel. Var för dessa har blivit så poplära att släppa kan man fundera på. Antingen är vi spelare så lättroade att vi inte kräver mer, eller så är det enklare, läs billigare, att släppa råröj än att hitta på listiga historier och snygga mellanfilmer.

Eftersom enkelspelarkampanjen inte ännu fått så mycket kött på benen lägger man stor vikt vid flerspelarläget och där finns en del nya spellägen. Ett heter People Can Fly (samma namn som utvecklarna) och fungerar så att man bara kan avfyra sina vapen när man är i luften.

Utvecklarna skryter i vanlig ordning med den tekniska plattformen. Man använder bland annat Havocs physics engine, som också finns med i Half-Life 2 och Deus Ex 2. För att skyffla polygoner har man en egenutvecklad motor som ska klara att lassa mellan 100 000 och 200 000 polygoner scen. Motorn har även de senaste teknikerna för ljus- och skuggbehandling och anses vara fullt likvärdig DOOM3-motorn.

Spelets fiender har en lite speciell AI. De är nämligen odöda och kommer rasande emot dig även om du pumpar dem fulla med bly. Oavsett vart du gömmer dig så kommer dina motståndare obönhörligen att jaga dig. Om detta verkligen är avancerad AI eller en fräck omskrivning av en relativt enkel AI-modell återstår att se. Fiender som springer rakt emot en har man ju sett i andra spel, Serious Sam och Will Rock bland annat.