Rumble Roses

Hade verkligen sett fram emot Rumble Roses. Jag älskar designen, tyckte konceptet verkade kul och utfört med glimten i ögat. Dessutom var ju begåvade utvecklarna Yuke's inblandade i produktionen, vilket borgade för att det skulle ha potential att bli om inte spelmässigt bättre än de mästerliga Smackdown-spelen så åtminstone lika bra. Men tyvärr. Att slänga in mängder av naket i ett spel är ett bra sätt att skapa uppmärksamhet. Man får dock vara medveten om att folk på förhand kommer att döma ut det som ett oseriöst spel som säljer på stora bröst istället för på stora ambitioner. Det gäller att kunna backa upp all naken hud med bra spelbarhet, annars kommer man att bli extra hånad som producent när de förutfattade meningarna visar sig slå in.

Oavsett hur plumpt ett spel blir går det att göra bra digital interaktiv underhållning av det. Det visar inte minst spel som Larrys alla äventyr eller varför inte Tecmos Dead or Alive: X-treme Beach Volleyball. Det tog mig dock inte lång tid att inse att Konami verkligen satsat på att spränga alla möjliga sexvallar i och med Rumble Roses. Varenda liten detalj, varenda liten knapp och varenda litet moment i spelet syftar till att visa så mycket hud som möjligt. Det är inget jag egentligen har några moraliska problem med om det fyller ett syfte eller gör ett spel bättre.

Problemet med Rumble Roses är dock att det är allt spelet har. Jag kan verkligen se framför mig hur producenten Akari Uchida och hans team suttit och gnuggat sina geniknölar för att komma på hur de verkligen ska kunna åstadkomma mesta möjliga anspelningar på sex. Efter det har man satt företaget Polygon Magic (som gjorde mellansekvenserna till Dead or Alive: X-treme Beach Volleyball) på att göra ursnygga animerade sekvenser med alla brudar och anlitat Konamis bästa grafiker för att verkligen göra alla fagra damer riktigt, riktigt välsvarvade. Sedan har man Yuke's kraftfulla grafikmotor som tillåter otroliga animationer.

Men där tog det stopp. Tydligen var Konami nöjd med det, för spelbarheten är nämligen kraftigt eftersatt. Fladdrig brottning med en spelkontroll som förvandlar varje match till en slumpmässig fest i frenetiskt knapptryckande. För att göra en jämförelse så var väl inte volleybollspelandet i Dead or Alive: X-treme Beach Volleyball vad man köpte spelet för. Istället handlade det framför allt om att samla föremål, klä ut Dead or Alive-brudarna i baddräkt och accessoarer samt bygga relationer. Tänk hur eländigt det spelet hade varit om det bara haft volleyboll och inget annat. Exakt det är problemet med Rumble Roses. Spelet har verkligen inget vettigt innehåll förutom sin läckra yta.

En match går i runda slängar till så att man får se sin valda pinuppa komma gåendes mot ringen, iförd någon klichéig outfit som sexig lärarinna eller fantastisk oskyldig japansk skolflicka. Medan hon går fram gungar både bröst och rumpa på ett så våldsamt sätt att man anar att hon nog slarvar med både träning och kosthållning. Sedan börjar man slåss. Istället för att vräka på med klassiska wrestlinggrepp resulterar allt man företag sig i att brudarna smiskar varandra på stjärten eller visar upp skrevet för publiken som därmed börjar vråla av glädje. Alla trick tycks ta evighetslång tid och utdragna animationer pågår för jämnan. En mätare som låter dig utföra superslag fylls sakta på. När den är fylld kan man sedan utföra sin figurs signaturattack. För de riktigt avancerade finns också möjlighet att utföra en förnedringsattack. Utan att man någonsin känner att man får kontroll över matchen vinner plötsligt någon och det tar abrupt slut.

Jag medger villigt att jag i grunden gillar idén och faktiskt håller tummarna för en uppföljare. Det finns faktiskt en del bra saker med spelet. Dels tycker jag att de, visserligen alldeles för få, figurerna är väldigt lyckade. De är alla synnerligen väldesignade och har alla givits sin egna distinkta personlighet på ett sätt som jag vet kommer att tilltala fans av manga och animé. Dels är grafikmotorn helt fantastisk. Det är helt enkelt inte många Playstation 2-spel som i dagens länge ger ett sådant omedelbart överväldigande synintryck. Men framför allt så bygger på det på ett koncept som faktiskt existerar. Man kan såklart tycka vad man vill om tjejbrottning, men det är en realitet och med mer spelmässigt innehåll, mer djup i kontrollen samt lite mindre tuttar och rumpa (i nuvarande form är det tyvärr bara skrattretande) skulle Rumble Roses kunna bli ett riktigt bra spel med glimten i ögat.

I dagsläget rekommenderar jag alla som vill brottas med brudar att skaffa något av de senaste Smackdown-spelen. De innehåller nämligen nästan lika mycket tjejer, en suverän figureditor som gör att man kan skapa mängder av nya samt ett betydligt fläskigare innehåll i övrigt.

Inte ens Larry Flynt och Hugh Heffner skulle på fullaste allvar kunna hävda att det här är fullgod underhållning. Det spelar ingen roll om jag väljer snuskiga sjuksköterskan, bondage-bruden eller halvnakna cowgirlflickan och brottas rullandes runt i gyttja - det blir helt enkelt aldrig kul. Dead or Alive: X-treme Beach Volleyball och Leisure Suit Larry har visat att det går att kombinera sex och spelbarhet, men Rumble Roses placerar sig tyvärr i stora skämshörnan tillsammans med pinsamheter som BMX XXX och Sex Games.