Second Sight

Två Timesplitters-spel senare, och efter att ha låtit sina fans spendera oändliga timmar i flerspelarlägen är nu Free Radical Design på väg med sitt första egentliga ensamspelarspel. Second Sight är debuten för inte bara en ny spelstil för Free Radical Design, utan denna gång handlar det även om ett byte av perspektiv, då kameran flyttas ur karaktärens huvud och placeras bakom vår nye hjälte vid namn John Vattic. I Timesplitters fick vi kontrollera en mängd karaktärer med distinkt utseende, men med absolut noll karaktärsvärde förutom en fräsch design som syntes i små mellansekvenser. Den visuella stilen från Timesplitters-spelen är bibehållen, där karaktärerna liknar mänskliga karikatyrer med överdrivna drag och ett lite tecknat utseende. Denna gång är karaktärshanteringen helt annorlunda. Free Radical Design har skapat en riktig karaktär, med en egen personlighet och ett förflutet. Ett förflutet som dessutom kommer att göra sig påmint spelet igenom.

I korta ordalag ligger det till såhär John Vattic har en väldigt dålig dag. Han vaknar upp i ett laboratorium, helt utan minne om vem han är eller hur han har hamnat där. Han är illa tilltygad, slarvigt ihoplappad och något inom honom känns väldigt fel. Steg ett i sitautionsförbättringen ligger i att ta sig ut från det komplex där han hålls instängd. Endast iförd provisoriska sjukhuskläder och blodiga bandage gäller det att hitta en väg till frihet. Men vägen är kantad av beväpnade soldater och andra hinder som måste undvikas eller konfronteras. Det är här som en ny sida av John Vattic gör sig påmind. Det visar sig nämligen att komplexet han befinner sig i, är en forskarbas i Sibirien. På denna plats påstods det att grymma försök på människor tog plats. Syftet med forskningen var att försöka förhöja försöksdjurens psykiska förmågor. Detta gick i de flesta fall väldigt illa, men nu har man nått någon form av framgång. Det mest lyckade försöket heter John Vattic, och försöker nu i all ovisshet fly från basen. Ganska snart upptäcker han att något står fel till med honom, och han får veta att han nu kan använda krafter som vi andra inte ens kan drömma om. Dessa psykiska krafter tillåter bland annat att John får saker att sväva i luften, och kan användas som både skydd mot fiender, och som vapen mot dessa. Man kan göra sig osynlig för att kunna röra sig bland sina fiender och samla information om händelser eller platser, eller kanske helt undvika fienderna likt ett spöke. Man kan även använda sina krafter för att hela sig själv och sina skador. Extra användbart är dock förmågan att kunna projicera en bild av sig själv, som kan leda fienden åt helt fel håll när man känner att man vill passera en visst punkt utan skjutvapen.

På den offensiva sidan finns två sorters attacker. Dels en projektil av psykisk kraft som med lätthet knockar fienderna till marken och ger spelaren en fördel inför uppföljande attacker. Samt även en stötvåg som har samma effekt, men med den skillnaden att man istället knuffar ner alla som befinner sig i närheten. I samband med den tidigare nämnda spökkraften, kan man även ta över fienders kroppar på bästa Messiah-manér. Något som tillåter att man använder fienders kroppar och vapen för att slå sig framåt genom komplexet. Dock ska man veta att det tär på hjärnan att använda dessa psykiska krafter, och att det därmed bör ske med viss eftertanke. Utöver psykisk krigsföring finns det även hederliga skjutjärn och gamla tillförlitliga knytnävar att ta till. Men trots den till stora delar offensiva framtoningen kräver spelet även en hel del försiktighet. Fysiskt sett är John Vattic inte mer än människa, och till en början en än mer bräcklig sådan. Free Radical Design har jobbat hårt för att balansen ska bli väl avvägd mellan action och taktik, och med de psykiska krafter man besitter verkar det finnas en hel del vägar ut ur olika situationer. Detta är en detalj som kan göra det mycket intressant att pröva sig fram med olika metoder, och även inspirera till omspel.

Allt eftersom John tar sig framåt genom basen börjar allt fler detaljer kring honom klarna. Det visar sig att han var en del av en tungt beväpnad styrka som anföll basen för att sätta ett stopp för de inhumana försök som pågick där. Anstormningen gick snett, och nu finner vi John Vattic inomhus, en försökskanin själv, men även ett latent vapen som är redo att explodera. Spelet delas upp i två distinkta sektioner som är sammantvistade med varandra. Nutiden ser John flyendes från basen och jagandes ett svar på vad det är som har hänt honom, och framför allt, vem som har gjort detta mot honom. Vi får även ta del av Johns tid som anfallande soldat mot basen, och fragment från båda tidsperioder ger spelaren nya detaljer om handlingen. Second Sight har varit under någon form av produktion ända sedan Free Radical Design grundades, alltså redan 1999 då det började arbetas med Timesplitters för första gången. Sedan dess har det växt och blivit det är idag. Själva utvecklingen har pågått i över två år, och under hösten är det dags för lanseringen, anledningen till hemlighetsmakeriet är helt enkelt att man ville visa upp något konkret innan det var dags för avtäckning. Free Radical Design är fast beslutna om att skapa ett kompetent spel för den ensamme spelaren, ett spel som dessutom ska klara ganska hård konkurrens. Vi har ju sett vad de kan göra när det är dags för flera spelare att drabba samman, men Timesplittersspelens handling är ju varken djupa eller komplexa. Detta lovar dock Free Radical Design, då det faktiskt två helt separata grupper som utvecklar de båda spelen.