Shadowrun
Spelet som aldrig någonsin skulle kunna bli bra visade sig vara årets största överraskning, jag må stå där med lång näsa, men jag är mycket nöjd över att jag hade fel
Vad håller Microsoft på med egentligen? De tar ett av de mest urvattnade av koncept, tillför horribel design och kallar det nytt och spännande. Nix pix Microsoft, det går inte hem, inte alls, behåll ert Shadowrun, släng in det i garderoben, stuva ner det i soppressen eller gör vad ni vill. Jag är inte intresserad, punkt slut! Låter hårt, eller hur? Men precis sådär lät det för ett år sedan när jag fick se de första bilderna och filmerna av Shadowrun.
Vid första och andra anblick tyckte jag att den glorifierade {Counter-Strike}-klonen inte hade något att tillföra genren, alls. När jag själv får tillfälle att bege mig in i Shadowruns värld fylld av mastiga troll, alvkarlar som ser ut som kvinnor, fåniga dvärgar och ordinära människor, inser jag faktiskt
att FASA Studios har lyckats knåpa ihop ett solitt actionspel med massor av möjligheter för spelare att skaffa sig och utnyttja den spelstil de vill. Shadowrun må i grund och botten vara uppbyggt på onlinespelande som är snarlikt med Counter-Strike, men spelbarheten bjuder på imponerande djup.
Handlingen må vara irrelevant i en onlinebaserad förstapersonsskjutare, men det finns faktiskt en sådan. Magi har återvänt till jorden efter att ha varit försvunnen i flera tusen år. Det stora företaget RNA vill ta kontroll över magibruket och använda den för att tjäna ännu mer pengar, medan en guerilla vid namn The Lineage vill den direkta motsatsen. Vem som är god eller ond spelar egentligen ingen roll, alla är ändå ute efter blod.
Magin har påverkat världen så tillvida att alla numera kan använda något vid namn essence. Essence fungerar som källa för magibruket i Shadowrun, och påverkar även teknologi. Varje magi kostar en viss mängd essence att använda, och vissa magier reserverar essence under tiden de är aktiva. Teknologi använder inte essence när de används, utan reserverar istället essence när man införskaffar teknologin. Teknologi, magi och även vapen köps i början av varje omgång i en match. För att införskaffa lite schyssta grejer behövs pengar som man tjänar ihop under tiden man spelar.
Fyra olika raser finns att tillgå. Människan är den vanliga, ordinära, standardmallen i gänget. Besitter inga utmärkande fysiska styrkor, men behöver inte betala någon essence för att använda teknologi. Människor börjar dessutom med mest pengar varje match. Troll är långsamma gående stridsvagnar av svårdödat kött. De har minst essence, men när de blir fyllda av hett bly börjar läskiga utväxter växa ut, något som gör trollen svårare att döda. Troll passar bäst med tunga vapen och i en position där lite rörelse behövs. De är utmärkta på defensiven med andra ord.
Alverna är snabba kräk, och trots att det är män man spelar som, ser de misstänkt ut som spinkiga tanter. Tack vare att de består av mindre kött kan de röra sig mycket snabbare, medan det dock saknas material som absorberar inkommande eldgivning. De dör därför ganska lätt, men har mer essence än både troll och människor, dessutom återfår de förlorad hälsa när de inte strider. Till sist har vi dvärgarna som har mest essence, men som i gengäld återfår sin essence mycket långsammare. Däremot kan de suga ut essence från såväl fiender, vänner och magiska effekter. En annan fördel är att om de får ett skott rakt i huvudet, avliver de inte, utan kan röja vidare tills de får mer stryk.
Vilken ras man bör välja baseras ju självklart på vad man vill åstakomma under en match. Vill man vara en smidig svärdviftande ninja som jämt ska norpa artefakten (istället för flaggan) ska man kanske inte satsa på att vara ett troll. Precis av samma anledning som att de tunna och lättdödade alverna inte passar speciellt bra som sista försvarsinstans beväpnad med ett svintungt maskingevär. Det som verkligen lyfter Shadowrun är hur man kan använda olika raser, magier och teknologier för att få skapa sin egna unika spelstil.
På tekniksidan finns det en hel del kul att hämta i form av häftiga implantat. Dels kan man spika fast ett par hängglidar-vingar på ryggen som gör att man kan flyga korta distanser, och dessutom nå platser som annars vore omöjliga att nå. Man kan förbättra sina ögon på så vis att man kan se fiender genom väggar, eller varför inte göra det omöjligt att skjuta spelarna i sitt egna lag och samtidigt lägga till en zoom-funktion. Det går samtidigt att förbättra reflexer, rörelser och reaktionstid, en teknik som även kan bidra med temporära superreflexer, som dock suger i sig en bit hälsa.
Magin är dock mitt absoluta favoritområde i Shadowrun. Här kan man till exempel finna trollformler som framkallar gigantiska spikar som suger livslusten ur fienden, och även stora monster som slåss på din sida. Den som vill variera sig med lite finess finner att man kan knuffa fiender och deras granater bakåt med en magisk knuff, eller varför inte göra sig odödlig under en stund?
Personligen har jag en favoritinställning som jag kör stenhårt på i varje match. Jag spelar alltid som superbräcklig alv, tack vare att min gamertag är Tantfarbror får det hela en helt ny innebörd. Mitt första inköp är alltid en teknologi vid namn Smartlink. Med den slipper man löpa risk att skada sina medspelare med förlöpna kulor, och man kan dessutom zooma in och sikta bättre med samtliga vapen. Om vapnet redan har zoom, får man en zoom-nivå till.
Då alven till största delen består av tunnt och lättspöat läkekött har jag sett till att skaffa mig både Ressurect och Tree of Life. Ressurect talar sitt tydliga språk, den används alltså för att väcka upp döda medspelare till liv igen. Så länge jag lever är allt frid och fröjd för de som jag har fört tillbaka till striden. Skulle jag dock få smaka på en större dos stryk och avliva, kommer de jag väckt till liv snart att dö genom förblödning.
Förblödning och förlorad hälsa kan återfås tack vare ett Tree of Life. Det ser ut som att man kastar en granat på marken, men på ett nafs har det växt fram ett träd ur betongen. Detta träd ger hälsa till alla som är i närheten, oavsett vem som plockade fram det. Därmed stoppar det förblödning och kan dessutom agera som temporärt skydd. Efter att ha läkt en viss mängd skada eller blivit förvandlat till drivved av fiendeeld försvinner det och man måste plantera ett nytt.
Denna kombination av magi och teknologi ser till att jag kan använda min alviska snabbhet för att snabbt ta mig fram till spelare i nöd och se till att de kommer tillbaka i striden. Att jag sedan även är praktisk när det gäller att frakta artefakter och har möjlighet att avrätta fiender från ett bekvämligt avstånd är även det en härlig fördel. Egentligen borde jag kanske se till att nyttja teleportering för att lättare förflytta mig genom väggar, glov och tak, men för ögonblicket trivs jag rätt bra.
Såhär långt har jag varit otroligt positiv och härligt nöjd, men spelet har även sina svaga punkter. Till en början finns bara tre olika spelsätt. Raid går ut på att ett lag ska försvara en artefakt som fungerar som en flagga. Extraction är egentligen samma sak, men då ska båda lagen försöka sno artefakten och lämna den på en avlämpningsplatsen. Till sist finns även Attrition som är renodlad dödsmatch. Jag kan känna att jag kanske skulle vilja ha lite tradiotionellt upplägg där man även ska ta sig in i fiendens bas, sno deras artefakt och bära den till sin bas.
Som det är nu är alla banor asymetriska historier som tyvärr ofta ser väldigt enkelt designade och ibland även barskrapade på detaljer. Vissa banor är sammankopplade på ett suverän sätt, helt utan återvändsgränder och alltid någonstans att springa. Tyvärr är det inte alltid som banorna är roliga att spela, då de faktiskt kan bli för enkla ibland. Emellanåt kan man även känna att vissa banor ger ett visst lag en ordentlig fördel.
Då Shadowrun är tänkt att spelas online är det faktiskt direkt meningslöst om man inte har ett brinnande intresse av att spela med pipiga jänkare som kallar SoldieroffortuneStEvEDarkMaster962 och hemska tyskar som kallar sig SpeederDietrich (obs:namnen är påhittade). Offline kan man egentlige bara delta i botmatcher och sju korta lektioner, förutsatt att man inte länka ihop ett antal maskiner.
Live-spelandet fungerar på så sätt att spelets matchmaking-funktion parar ihop dig med spelare som matchar din skicklighet och förmåga. Man kan dessutom skapa ett sällskap med spelare, ha ett eget chattrum och gå in i matcher tillsammans. Live-funktionen fungerar utmärkt och jag har inte haft ett enda problem med personbalans eller något tekniskt trassel. Att både Xbox 360-spelare och Windows Vista-spelare samsas på samma server fungerar utan problem, och jag har inte kunnat se att de som spelar med mus och tangentbord har fått något tydligt övertag.
Andra smarta funktioner som finns med i spelet är det faktum att man till exempel kan donera pengar till en medspelare som har fått slut på monitära medel att inhandla dödsverktyg för. Pengar får man annars för att döda fiender, hela de egna, återuppväcka de döda, springa i mål med artefakten och nästan allt annat som är positivt. Skulle man dock balla ur helt och förinta sitt egna lag kan man räkna med en dryg böter.
Sedan kan jag faktiskt inte låta bli att klaga på den övergripande designen i Shadowrun. Karaktärerna är faktiskt otroligt uselt designade och ser nästan alltid superfåniga ut. Visst är det duktigt påfläskat med effekter och läckra grafiktekniker, men tyvärr döljer det inte det faktum att estetiken är riktigt riktigt dålig. Sen förstår jag inte heller varför Fasa Studios använde just Shadowrun-licensen. Fasa må ha skapat Shadowrun när de fortfarande gjorde rollspel som baserades på social interaktion och man använde penna och papper, men jag kan ändå känna att licensen inte kommer till sin rätt. Dessutom har det upprört många gamla fans som dessutom har gillat de tidigare digitala spelen, med tanke på att detta Shadowrun har ganska få likheter med ursprunget.
Nu gnäller jag visserligen, men det är så jag känner. I slutändan är dock Shadowrun ett riktigt riktigt bra onlinespel. Jag skulle vilja ha lite fler banor, fler spelsätt och lite bättre estetik, men man kan ju som bekant inte få allt. Spelbarheten ligger på topp och jag älskar att man kan skaffa sig en helt egen spelstil och förstärka den med såväl magi som teknologi. Vad gäller mer spelbart material är jag tämligen säker att Microsoft kommer att släppa nerladdningsbart material via Live en vacker dag. Tills dess kommer jag att nöta det som finns i Shadowrun, stenhårt.
Gamereactor Sverige