Skate It

Ett år har passerat sedan {Skate} kom till Xbox 360 och Playstation 3 och EA har som bekant lagt till ett "It" i titeln och tagit {Skate} till Nintendos konsoler. Om du har läst recensionen av {Skate It} till Nintendo Wii har du redan fått ta del av mina klagomål på den klumpiga spelkontrollen och Nintendo DS-versionen lider av samma problem. EA har försökt pressa ned en tiger i en kattbur.

Allt faller alltså på spelkontrollen även här. Om det kändes långsökt att kontrollera en skateboard genom att rotera och vifta med Wii-fjärren i det stationära {Skate It} är gnuggandet av stylusen i DS-versionen ännu längre bort från den realistiska, intuitiva spelkänslan man så helhjärtat propagerar för. Att göra tricks känns som en kalligrafikurs. Bland den relativt stora mängden tricks som finns på repertoaren (som vanligt indelade i tre större grupper; flips, grinds och grabs) har alla manövrar nämligen sin egen symbol som ska ritas på den undre skärmen.

Det börjar med vanliga, raka streck i olika riktningar; ollies, kickflips, shuvits, melons och lipslides görs alla genom en snabbt dragen linje på den nedre skärmens skateboard. För mer avancerade konstgrepp som laser flips, noseblunts och tailbones krävs att du drar flera raka streck efter varandra, alternativt tecknar du bokstaven "D" eller en övermogen banan. Okej, precisionen är åtminstone lite mer fysisk och påtaglig än att snurra Wii-fjärren i tomma luften, men eftersom strecken ofta ska vara korta och pekskärmen är halkig gör ens skejtare ofta något helt annat än vad man tänkt sig.

Det enda som egentligen fungerar smidigt är svängandet. När man väl har fått upp fart (vilket görs genom att trycka stylusen på högra sidan av brädan) används styrkorset för höger och vänstersvängar och det reagerar precis som jag vill. I detta avseende får åtminstone Wii-versionens balansbräda stryk. Återigen, det finns en anledning till varför de gamla kontrollmetoderna har blivit gamla. De fungerar.

Man kan argumentera för att {Skate It} till både DS och Wii kräver en lång inlärningsfas, precis som det första {Skate}, och att belöningen kommer efter veckor, kanske månader av nötning. Jag har dock snudd på sjukligt gott tålamod och har oavsett om det gäller spel som Burnout, {Guitar Hero} eller det första {Skate} startat om banor hundratals gånger för att klara dem eller få maxpoäng. Men för ett sådant tålamod krävs att försöken i sig har en exakt spelkontroll, där jag bara kan skylla på mig själv om det går fel. Det skadar inte heller om det finns något underhållande på vägen, till exempel en tjusig utsikt. {Skate It} har varken eller.

Det finns åtminstone mycket att göra. Utmaningar av olika slag finns runt varje knut i de olika världarna och du får göra allt från kappköra på snitslade banor till att sätta så långa grinds som din bräda orkar med. Avklarade uppgifter låser upp nya banor och kanske, om du har riktig tur, en liten hatt. Karriärläget känns dock lite naknare än det i Wii-versionen (som utspelade sig i en ödelagd stad) och här ringer inte ens skateproffsen upp min mobiltelefon för att gratulera.

Här finns inte heller någon öppen värld som vi kan rulla runt i, utan de olika områdena nås genom en trist karta, som du måste öppna upp via en meny. Detta gör {Skate It} till en mer fragmentarisk spelupplevelse än dess storasyskon. Självklart har en bärbar konsol begränsningar, men bara för att det finns en ursäkt gör det inte spelet roligare. {Tony Hawk's American Sk8land} och {Tony Hawk's Downhill Jam} var inga mästerverk, men letar du efter ett skateboardspel till Nintendo DS fungerar de faktiskt bättre, kanske just eftersom de inte haft samma überhöga ambitioner att vara så grafiskt och spelmässigt sofistikerade.

Presentationsmässigt är allt brungrått och trist, min skejtare står halvvägs inne i väggar och när han strular till tricken liknar animationerna snarare en bit torkad renkött än en människa. Jag hör samma fyra låtar om och om igen. jag kan men vill inte ägna tid åt ansiktshår- och baneditorn. {Skate It} till Nintendo DS känns som ett försök att pressa in en tiger i en kattbur. Vi får helt enkelt konstatera att den djupa och banbrytande spelkontrollen till {Skate} föll platt när det kom till Nintendos konsoler. Fet bail.