Supreme Commander

Trött på små, instänga kartor med en liten kulle och, om man har tur ett hus - kartor med samma möjligheter till taktiska mästerverk som i en smörask. Trött på att inte kunna släppa lös alla dina grå celler och tillfullo känna dig som en riktig befälhavare med total kontroll?

Känner du samma frustration som jag inför många av de strategispel som släppts de senaste åren där ytlig action har blivit viktigare än möjligheten för spelaren att planera en schysst samlad attack. Visst finns det avancerade och ofta omgångsbaserade spel som erbjuder bra möjligheter till schackliknande möjligheter till taktiska finesser, men de spelen är ofta svårtillgängliga och inget som den allmänne spelaren brukar finna något större utbyte av.

Med {Supreme Commander} finns möjligheten att vi kommer få den möjligheten kombinerat med ett enkelt och tillgängligt gränssnitt. Att spelets huvudnummer är kartor som sträcker sig över tusentals kvadratkilometer gör ju inte att spelet känns mindre intressant.

Det är skaparen av Total Annihilation, ett av nittiotalets mer intressanta strategispel som är hjärnan även bakom Supreme Commander. Chris Taylor har återvänt tillsammans med Gas Powered Games för att ge oss, inte en uppföljare till Total Annihilation utan ett spel i samma anda, men med massor av intressanta nyheter.

Supreme Commander utspelar sig på 4000-talet. Mänskligheten har koloniserat rymden och spänningarna stiger. Kolonierna och dess invånare har utvecklats åt olika håll och det är nu rätt så olika varelser som utgör spelets tre olika sidor. Jordens ledning vill ju inte tappa kontrollen över de lönsamma kolonierna, men kolonierna håller inte med - krig, med andra ord. Bakgrundshistorien är kanske varken djup eller lysande, men United Earth Forces (UEF), Aeon Illuminati och Cybran Nation är nu djupt indragna i ett bittert krig där endast en sida kan gå segrande ur röken.

UEF vill återigen ena galaxen under ledning av jordens härskare. De vill återställa den ordning som fanns innan kolonierna började mucka helt enekelt. Aeon Illuminiati leds av en halvgalen prinsessa och tron att den enda vägen till fred är att utplåna allt motstånd. Aeons styrkor ser futuristiskt organiska ut och är specialiserade för en uppgift. Cybran kom tidigt på ett sätt att uppgradera den mänskliga hjärnan med en avancerad artificiell intelligens. Deras enheter kan uppgraderas och anta olika roller - något som ställer extra höga krav på den befälhavare som väljer den här sidan.

Den stora grejen med Supreme Commander är storskaligheten. Jag berättade tidigare om de gigantiska kartorna, men det finns mer. Spelet stödjer över 500 enheter och en skön balans mellan land-, sjö och flygstridskrafter. Så stora kartor ställer stora krav på överblickbarhet och smart gränssnitt. Det har man löst med en riktigt listig zoomfunktion. Spelet saknar den traditionella minikartan utan använder sig istället av sin zoomfunktion. Man kan enkelt med mushjulet zooma ner på en enhet och se alla dess detaljer för att nästa sekund rulla ut perspektivet så att du ser hela kartan och då är enheterna synliga som små enkla ikoner. Man kan också förändra gränssnittet så att man kan se både en utzoomad del av kartan bredvid en mer normal strategivy.

Då kartorna är så stora och enheterna så många så finns några smarta funktioner som underlättar i en stressad överbefälhavares vardag. Shift-klickandet som många strategispelare känner igen som ett sätt att få enheter att framrycka längs en specifik sträcka är nu utvecklad så att den kan användas på flera enheter och man kan nu organisera koordinerade attacker frå flera håll samtidigt. För att överbrygga de stora avstånden finns också funktioner för luftbroar där enheter enkelt kan flyttas stora sträckor utan att själva få slut på bränsle innan de nått fronten.

Forskning och utveckling av vapen och enheter är en central del i Supreme Commander. Det slutgiltiga målet för den delen av spelet är att utveckla ett eget supervapen. Du kan krossa fienden med kärnvapen eller superkanoner som når över hela kartan. Satsa på supervapen eller på skyddsfunktioner som gör att de annars massiva skadorna blir mer hanterbara.

Supreme Commander ser grafiskt sett nästan lite gammalt ut i stilen. Dock är det en avancerad teknik bakom för att hantera det stora antalet enheter och de massiva kartorna. Spelet ser ut att kunna bli en mycket lovande start på strategiåret 2007 alla som letar efter en ny utmaning på slagfältet bör hålla utkik efter vår djuplodande recension.