Wipeout Pure

Egentligen är det en ganska tragisk historia. Psygnosis var en legendarisk spelutvecklare under Amiga-tiden. Deras spel höll otrolig kvalitet och var ofta väldigt nyskapande. Ännu bättre blev de när Playstation släpptes och det är nog ingen överdrift att påstå att Sony utan dem skulle ha haft betydligt svårare att bli den dominerande kraft de är idag. För vad hade Playstation-premiären varit utan Wipeout? Spelet som fullständigt osade av attityd, var fullsmockat med läcker design av Designers Republic och som nästan på egen hand lyckades göra spel till något coolt.

En tragisk historia var det ja och samtidigt som Wipeout blev Psygnosis bästa spel någonsin och de själv fick mer beröm än de någonsin fått, så var det början till slutet. Psygnosis blev uppköpta av Sony något år senare, märket lades ned och de fick istället ingå i den betydligt mer anonyma grupp utvecklare som nu heter Sony Computer Entertainment Europe. Med facit i hand borde såklart Sony behållt namnet Psygnosis på samma sätt som Rare fick fortsätta heta Rare trots att Nintendo ägde dem, eller att Bungie fortfarande heter Bungie trots Microsofts uppköp.

Efter helt makalösa Wipeout 2097 gick det utför med kvaliteten för spelserien, som sedan dess aldrig har varit sig riktigt lik. Wipeout har ju alltid varit den där perfekta kombinationen av urkraft, design, teknik, science fiction och svindlande banor. Wipeout 3 hade aldrig den där verkliga känslan, Wipeout 64 var ett skämt och Wipeout Fusion kändes spelmässigt trasigt. Sedan dess har det varit ganska tyst och ingen har väl egentligen vågat tro att Wipeout någonsin skulle bli något att räkna med igen.

När de första bilderna på Wipeout Pure till Playstation Portable började dyka upp utbröt ett mindre upplopp på redaktionen. Bilderna skvallrade om att Wipeout, åtminstone sett till det designmässiga hittat rätt igen och ju mer information vi fick, ju mer tydligt blev det att en av världens bästa racingspel kunde vara på väg att göra en riktig comeback. För några veckor sedan damp vårat exemplar av spelet ned på redaktionen och om de första bilderna var upphetsande är själva spelet ren sex.

Att Playstation Portable är den absolut läckraste spelenhet som någonsin skapats kan ingen vid sina sinnes fulla bruk argumentera emot. Det är lätt att se hur Sony resonerat när de beordrade de gamla Psygnosis-killarna hos SCEE att göra ett nytt Wipeout. Precis som när Playstation släpptes handlar det om att bryta ny mark. Sony hade noll procent av den bärbara marknaden och för att erövra den krävs attityd. Och Gran Turismo samt Ridge Racers i all ära, men Wipeout är ändå spelet man helst tar fram när man ska visa PSP för någon som aldrig provat den.

Både tekniskt och estetiskt är spelet enastående snyggt. Svävarna är hutlöst detaljerade och omgivningarna nedlusade med den speciellt minimalistiskt futuristiska stilen som gjorde de två första Wipeout-spelen så snygga. Allt flyter på med silkeslen skärmuppdatering, oavsett hur många motståndare det finns i bilden eller hur mycket de andra svävarna skjuter. Det visuella i Wipeout Pure är så mäktigt att man får lust att köpa en PSP bara för att titta på grafiken. Att spelet sen dessutom är underhållande att spela är såklart inget minus.

Totalt sett finns tolv banor i spelet, alla med sin egen speciella stil. Min första kontakt med spelet var den 4,5 kilometer långa banan Vineta K. En bana som delvis ligger under vatten och bjuder på makalösa effekter och sanslösa hastigheter tack vare avsaknaden av tvära kurvor. En annan bana som snabbt blev en favorit är den 218 meter höga och ondskefulla Sol 2 som nästan helt saknar skyddande väggar. Kör snett och racet är över. Tack vare tyngden i svävarna fladdrar de dock inte omkring på samma sätt som i F-Zero GX, vilket gör det precis lagom utmanande.

För de som inte fått chansen att uppleva Wipeouts speciella kontroll kommer den nog att upplevas lite bångstyrig till en början. Den svävare man förfogar över känns verkligen som ett flygande strykjärn och väger så mycket att det krävs en enorm kraft för att få den att ändra riktning. Att jämföra med exempelvis F-Zero GX är närmast en skymf.

Sedan man vant sig vid kontrollerna kan man dock ta upp jakten. Spontant känns banorna väldigt genomtänkta och några gamla favoriter dyker också upp. Dock är det som sagt bara 12 banor och även om Wipeout aldrig haft fler än så, är det inte säkert att det är nog för spelpubliken av idag. Lyckligtvis stödjer dock Wipeout nedladdningsbart material och ett knippe nya banor lär redan vara på väg. Utöver det kommer det även finnas möjlighet att få hem nya svävare, ny musik och annat lullull, så se till att skaffa en rymlig Memory Stick Duo.

På samma sätt som tolv banor kan vara i magraste laget, med hänsyn tagen till konkurrensen, känns antalet svävare lika begränsat. Tio stycken finns tillgängliga, varav två måste låsas upp. För Wipeout-fansen är detta såklart helt i sin ordning. Wipeout 2097 släpptes 1996 i Europa och jag spelar det än idag, trots att det har både färre banor och svävare. Nå, de som finns är fantastiska och känns både trovärdiga och omöjligt futuristiska på samma gång. Runt om på banorna finns färgglada stjärnor som ger föremål (vapen och sköldar med mera)då de körs över. Det har snackats mycket om detta innan och SCEE själva har antytt att vapnen denna gång skulle ha större inverkan på spelet nu än tidigare. Efter någon timmes spelande känns det dock precis som det skall och föremålen tar absolut inte onödig plats.

En av de allra fräsigaste funktionerna i Wipeout Pure är användandet av Wi-Fi. Upp till åtta PSP:s kan kopplas ihop för rejäla sammandrabbningar i höga hastigheter. Det hela fungerar fantastiskt smidigt och bevisar återigen att inget är bättre än mänskligt motstånd. Att köra mot datorstyrda motståndare är såklart också kul, men spontant verkar den artificiella intelligensen lämna en del i övrigt att önska.

Jänkarna kan sedan någon vecka tillbaka stövla in i vilken butik som helst och köpa sig ett ex av Wipeout Pure. Vi européer vet dock inte ens när PSP kommer hit och om då Wipeout Pure blir en premiärtitel. Oavsett hur det blir med den saken är det dock ett spel ingen bör missa. Alla kan ha kul med Wipeout och för den som vill se vad PSP går för rent grafiskt finns det helt enkelt inget bättre. Nintendo DS får huka sig, Wipeout har lyckats göra Sony störst förut och mycket tyder på att Psygnosis attitydstarka svärvarracing kan göra det igen.