Without Warning

Utan förvarning slår en grupp terrorister till mot en hårt bevakad kemikaliefabrik. En del personal skjuts ned medan resten tas som gisslan. Ännu har inga krav ställts, men de hotar att spränga hela byggnaden i bitar. Något som skulle få katastrofala följer för området och hota att döda miljontals människor samt göra området obeboeligt i många generationer. En specialtrupp kallas in för att om möjligt slå ut terroristerna och rädda dagen. Här kommer du in i bilden och äntrar fabriken från en gummiflotte. Fienden visar sig dock vara listigare än så och du och din grupp hamnar i ett lömskt bakhåll. Några nyckelpersoner dödas, men du beordras att ändå slutföra uppdraget, som därmed plötsligt blev betydligt svårare.

Så långt känns Without Warning som en ganska ordinär militärskjutare med ett klassiskt standardupplägg. Circle Studio har dock gett spelet en riktigt fräck twist som får Without Warning att sticka ut från mängden. Förutom dig själv och din trupp finns folk inne i fabriken som ännu så länge inte fastnat i terroristernas klor. Dessa är Dave Wilson, Ben Harrison och den obligatoriska sötnosen Tanya Shaw.

Brittiska Circle Studios är för övrigt inget vanligt utvecklargäng, utan består av ett knippe riktigt välrenomerade människor med Jeremy Heath-Smith och Adrian Smith i spetsen. De båda är ansvariga för superklassiker som Thunderhawk, Chuck Rock och Corporation. Dessutom har de lett utvecklingen av de tre första (och bästa) Tomb Raider-spelen. Jeremey var faktiskt också exekutiv producent för de båda Tomb Raider-filmerna. Det känns därför logiskt att just dessa båda herrar kan ta militärskjutarna ett snäpp längre än vad vi är vana vid i spel som Socom och Conflict: Desert Storm. Circle Studio bildades 2003 efter att Jeremy och Adrian ogillat hur deras tidigare företag Core alltmer drabbats av bristande kvalitet. Därför bestämde de sig helt sonika för att hoppa och starta ett eget företag. Räkna alltså att vi kommer att få höra mer från Circle Studio, det är ett namn att lägga på minnet.

Dave jobbar som säkerhetsvakt och hör i sin sprakande radio hur terroristerna angriper. Han inser att konfrontation obönhörligen skulle leda till en snabb död, men ser det ändå som sin plikt att försöka göra något. Därför smyger han runt med sin trogna pistol och försöker ta ut terrorister och befria gisslan. Ben Harrison är reporter från kanalen USABC och råkar befinna sig på fabriken för att göra ett reportage om ett kemikalieutsläpp som lär ha ägt rum några dagar tidigare. Ben drömmer om det stora scoopet och ser sin gyllene chans att göra något stort vid terroristattacken. Ben är inte krigare men är definitivt karl nog att hand om sig själv när det kniper. Han bär hela tiden med sig sin filmkamera för att dokumentera det han ser. Tanya är snyggingen som bör finnas i varje spel. Hon känns dock ovanligt tredimensionell, trots att hennes främsta roll är att vara kvinnlig färgring bland alla militärer. Hon slåss inte, utan kämpar för att slippa tas som gisslan. Hon gör även nytta där hon kommer åt som att släcka bränder som uppstår.

Ditt specialteam består av Kyle Rivers. 38 år gammal och mycket erfaren. Nyttjar ett prickskyttegevär. Ed Hooper är en relativt grön sergeant som är med på sitt första riktiga uppdrag. Sist ut är bombspecialisten Ed Reagan med hans hagelbrakare med inbyggd granatkastare. Ett riktigt klassiskt badass. Ni är de som överlevde bakhållet och miljoner människors liv vilar i era händer.

Without Warning påminner vid en första anblick om Ubisofts klassiska Ghost Recon-spel med en liten trupp, med individuell expertis, som utför uppdrag. Without Warning är dock ett mer rättframt actionspel som innehåller avsevärt mer skjutande. Man tål också mycket mer stryk och kan bli skjuten flera gånger, för att sedan hitta en liten första hjälpen-låda som gör att man blir helt frisk igen. Dessa delar när man spelar som specialstyrkan är de huvudsakliga i spelet och de som får mest tid.

Även om kontrollschemat är välgjort och erbjuder alla standardfunktioner känns det ofta som att det saknas något. Det är svårt att få ett riktigt flyt i det man gör och det tar lång tid innan kontrollerna känns bekväma. Hade upplägget varit lite lugnare, likt Ghost Recon, hade detta förmodligen inte varit lika påtagligt. Nu kommer det ofta minst tio fiender anstormande en efter en. Att ha sådana eldstrider med en klumpig kontroll skapar lätt frustration och det är något jag hoppas att utvecklarna verkligen ser över innan spelet släpps, senare i höst. Fiendens artificiella intelligens är också tveksam. Oftast står de bara framför mej och skjuter tills jag lyckas sänka dem med en välriktad kulkärve. En del andra tar skydd bakom föremål eller väggar, men kommer hela tiden fram på exakt samma sätt att jag lugnt kan fixera siktet där jag vet att de kommer att dyka upp och trycka av när jag ser dem. Också något jag hoppas åtgärdas.

Ren grafiskt kan jag inte låta bli att imponeras över Without Warning. Det är otroligt vilken hög standard det är på Playstation 2-spel numera. Konsolens alla brister maskeras effektivt och endast de positiva återstår. Spelets alla figurer är oerhört detaljerade och omgivningarna är både trovärdiga och interaktiva. Till Xbox är dessutom texturarbetet uppiffat, vilket sammantaget gör det till klart godkänt på grafikfronten. Även ljudet är godkänt, främst är det röstskådespelarinsatserna som överraskar genom att inte vara tvärusla, vilket annars är kutym i alltför många spel.

Hela tiden växlar man mellan de olika personerna och hoppar också fram och tillbaka i tiden. Om du spränger något med dina militärer får du sedan spela fram till det stället med Ben som istället knockas av explosionen. Ibland träffar personerna varandra och det är hela tiden överraskande upplagt. Du har hela tiden en klocka till ditt förfogande så du vet hela tiden var du befinner dig tidsmässigt. Den som sett filmer som Pulp Fiction vet hur det är upplagt. Det hinner bli riktigt spännande och man får en helt annan känsla för de olika personerna när man får se hur de handlingar man utför påverkar en annan person.

Det finns mycket som talar för Without Warning. Visst har det sina brister, men tillför samtidigt en hel del nytänkande till en annars ganska konservativ genre. Om spelutvecklarna bara ser över spelkontrollen och fiendens artificiella intelligens kan det bli ett riktigt njutbart äventyr som lyckas införa lite medmänsklighet och välskriven dialog i de annars sterila militärskjutarna.