Flat Out - förhandstest

Jesper har tidigare skrivit om Bugbear och Empire Interactives kommande Flat Out baserat på filmklipp och bilder, nu har jag precis spenderat tre timmar med en förhandsversion av spelet och tänkte delge lite av mina första intryck.

Som de flesta redan vet är Flat Out ett finsktutvecklat folkracespel där fysik varit den största snackissen. Sju stycken söndertrimmande, bensinslukande, amerikanska vrålåk nedkladdade med billiga klisterdekaler trängs på ett fyrtiotal banor placerade i vildmarken, på en parkering eller på en lerig arena. Alla som är bekant med folkrace som racingform förstår vad jag menar, glöm regler, ära eller finess; detta är bilburen hårdrock när den är som allra smutsigast.

Det första som slår mig då jag startar Flat Out är till att börja med hur fort det går. Bilen flyger fram och med sju andra motståndarbilar på skärmen samtidigt och en hel del läckra detaljer är det beundransvärt att det redan flyter så smidigt som det går (jag har testat Xbox-versionen). Förutom tempot i körningen är mitt första intryck av själva spelkontrollen, bilens fysik, också väldigt positivt. Bilarna har precis rätt mängd tyngd och bakändan fladdrar precis lagom mycket vid kurvtagning. Spelkänslan är helt klart åt det arkadaktiga hållet med väldigt förlåtande friktion och gravitation även om karriärsläget i Flat Out ter sig betydligt mer utmanande än vad jag förväntat mig. En av de främsta orsakerna till detta är motståndarnas artificiella intelligens som på förhand är en av de bästa delarna med hela spelet, faktiskt. De sex andra förarna buffas, knuffas, krockar och kläms på bästa folkracemanér och de beter sig hela tiden väldigt aggressivt. Glöm de stelt rattande spökbilarna från exempelvis Gran Turismo 4: Prologue, väl ute på banan i Flat Out bryter ett hjulburet krig ut.

Det är förhållandevis enkelt att sätta åt motståndare som ligger jämsides med ens egen bil. Att lätt pumpa bromsen för att hamna strax bakom och sedan gå in och gnugga bakändan för att sätta den framförliggande bilen i spinn fungerar ofta. Det går också att preja varandra in i närliggande hinder runt banan såsom staket, stenar, träd eller varför inte en stor, gul grävmaskin. FlatOut känns redan precis så frenetiskt, extremt händelserikt och oförutsägbart som ett spel av den här typen ska kännas och samtidigt som jag gläds över Bugbears intentioner om det första folkrace-spelet förs givetvis tankarna till Psygnosis mästerliga Destruction Derby.

Kollisionerna då? De tidiga bilderna från spelet skvallrar om det kanske mest detaljerade skadesystemet hittills i ett bilspel, något som också utgivaren Empire poängterat i omgångar. Och även om det är svårt att kora en vinnare mellan det här spelet och Toca: Race Driver 2 vad gällande skador på bilen (framförallt innan Flat Out ens är färdigt) blir vildsint krockande snart ett absolut måste. Plåten knycklas mycket trovärdigt, glaset krossas, det losnar stora delar från bilarnas karosser såsom skärmar, motorhuvar och kofångare. Till och med hjulen kan lossna vid alltför häftig körning liksom bilens avgassystem och dess front. Efter att avslutat lopp är det ofrånkomligt att man passerar mållinjen med en bil som mer ser ut som en pantad läskburk. Som det fungerar i den förhandsversion vi testat påverkas dock inte bilen märkbart av dessa skador, oavsett omgång, vilket jag tycker är tråkigt. Chassit tycks aldrig bli snett och det går inte sämre att svänga efter att man krockat med ett träd i strax över 150 kilometer i timmen. Detta måste utvecklarna implementera till det färdiga spelet om ändå inte enligt realismens lagar, bara så att det finns där.

Förutom ett detaljerat system för skador är banorna i sig och dess utformning en större del av själva tävlandet än vad vi är vana med. Runt banorna finns det alltid en mängd olika objekt såsom högar med däck, tunnor, stolpar, staket, läktare, eller stora högar med timmer. Alla dessa har utrustats med egna fysiska värden och enskilt modellerats vilket innebär att de reagerar precis som de borde i verkligheten då man kör in i dem. Istället för att försöka undvika tjugo närstående oljefat längs vägens kant är det ibland smartare att köra in i dem för att sprida dem längs med vägbanan och försvåra motståndarbilarnas framfart. Samma sak gäller med de större sakerna, något som givetvis ger själva körningen en extra dimension. Vid en av banorna som är förlagd till en krampaktigt trång grusgrop utanför en gruva finns bland annat grävskopor, bandtraktorer och stora vattentorn utplacerade runt om banan. Jag lyckades sladda ned tre av vattentornets fyra stag varpå den föll över de fyra bilarna som låg bakom mig. Det går även att köra ned exempelvis en lyktstolpe för att försvåra tävlandet för dina motståndare.

Förstörbara miljöer, tung bilfysik och ett detaljerat skadesystem är tre starka orsaker till varför jag tror att FlatOut kommer att bjuda på en riktigt läcker racingupplevelse. Förutom dessa, på förhand, redan självklara punkter för att lyckas har Bug Bear nu också gjort så att föraren i din bil ibland slungas ut ur framrutan vid kraftiga kollisioner. Detta är till en början ett av de mest bisarra inslag jag någonsin sett i ett racingspel då även förarens bräckliga kropp försetts med den senaste versionen av Havocs fysik, precis som bilarna. Detta innebär givetvis rag-doll-fysik vilket gör vissa kollisioner riktigt smärtsamma. Din förare slungas ofta ut över vägbanan där de passerande motståndarbilarna mer än gärna kör över honom. Detta har just nu ingen inverkar på själva tävlandet eftersom du snabbt kan trycka på knappen för omstart och på så sätt komma tillbaka på vägen på ungefär samma ställe som du körde av. Även motståndarna flyger ut ur sina bilar vid krock med exempelvis ett träd eller något större hinder som får bilen att omedelbart stanna. Vid ett tillfälle på en av banorna i spelet mitt i en duell med loppets ledare lyckades jag preja in hans bil i ett träd vid sidan av vägen varpå hans förare skjöts ur hans förarsäte, ut genom framrutan som en raket och sedan landade på min baklucka då jag redan, i full fart, påbörjat nästa kurvtagning. Givetvis en helt vansinnigt rolig grej att beskåda då den rivaliserande föraren landade på bakluckan för att sekunden senare slungas av in i den närliggande skogen då jag påbörjat en redig bredsladd i strax över 170km/h. De misshandlade förarna med klart Superman-komplex är enligt mig ett onödigt moment i ett på förhand annars imponerande och lovande racingspel, trots vissa fnissframkallande olyckshändelser. Spelet känns betydligt mer ogenomtänkt bisarrt än vad det borde med denna funktion aktiverad. Inte minst eftersom den Stunt-arena som finns inkluderad i spelet inte handlar om att hoppa eller sladda med sin bil utan om att krocka så pass hårt att ens förare flyger ut och landar på angiven plats. Som fysikdemo fungerar detta, jag hoppas dock verkligen att Bug Bear inte väljer att behålla denna stunt-bana i det färdiga spelet utan gör en mer traditionell sådan som exempelvis den i Reflections Stuntman.

Ett annat orosmoln som jag upplever är att det helt saknas handbroms i spelet. Den vanliga bromsen fungerar förvissa ypperligt till breda, läckra grussladdar men det är snudd på omöjligt att vända om riktigt snabbt, ta snävare kurvor på rätt sätt eller låta bilen spinna i cirklar. Bugbear, handbroms behövs - tillför please.

Med ett riktigt maffigt onlineläge och, det utmanande karriärläget och en del mindre finputs kan Flat Out komma att bli racingspelet alla vi fartgalningar trånat efter. Snygg grafik, furiös skogsracing, tunga, amerikanska muskelbilar, roliga banor och läckert system för kollisioner skvallrar om ett folkrace på steroider. Vi hoppas kunna recensera Flat Out i vårt septembernummer av tidningen.